--Snart är det sommar.. Då skiner solen.. Vi gå att spatsera i aftonens... öäh.. glans.. eller nåt.. Singdudell...

Så sjöng och trallade matte när vi morronspatserade för en stund sen..

--Vad är det för en visa, matte.. Hundarna känner inte  a l l s  igen tongångarna.. Inte  o r d e n  heller.. Såna visor sjunger man nog inte längre..

--Alldeles riktigt, mössen mina.. Den här visan är kanske hundra år gammal och sjöngs av unga män i halmhatt och spatserkäpp.. Och unga flickor i vita långklänningar och med blommor i handen..

--Som  l u c i o r  då, eller..

--Ja, ungefär så..  Singdudell.. Matte fortsätter sången.. Uppmuntrad av hundarna tar hon i lite mera och snart nästan  e k a r  det på vår vandring i vintermörkret.. 

Jag har nog berättat, att matte  s j u n g e r  alltid och överallt.. Tja, sång och sång.. Man får inte ha för stora pretentioner.. Hundarna tycker det är trivsamt med hennes trallande.. Själv tror jag knappast hon märker det..

Idag är det sista helgdagen för  l å n g  tid framöver.. Jag skulle tro, att dom allra flesta är rätt så  t r ö t t a  på allt helgande..

--Ska bli skönt med vardag igen, säjer matte.. Och i morron ska jag gå och klippa mej.. Hundmat ska jag också köpa.. Mat till mej själv har jag så det räcker flera dar till..

Dagen har ökat lite till och snart börjar det märkas.. Särskilt klara molnfria dagar.. Som den här..

Hoppas hundarna kommer ut och spatserar ett tar i eftermiddag..