--Nix, pix, sa matte för en stund sen.. N u  är det fan ta mej   (Jodå, så sa hon)   f ä r d i g g n ä l l t.. Inte ett pip om vintern mer ens om den får mej att kräkas..

--Säj inte  d e t  ordet, matte.. Det kan bli så att du  g ö r  det.. Ta i trä.. Hundarna känner sej rent rädda.. Tänk om matte  f å r  kräksmjukan.. Hu..

--Nog med både gnäll  o c h  vidskepelse.. Matte sätter hakan i vädret..

--Idag är det en månad sen julafton och den månaden har segat sej fram.. Men från och med  n u  kommer det att gå fort och bli bra.. Jättebra med både väder och dagsljus.. Punkt.. 

Mot vårt garage står en buske med röda bär.. Busken har, som så mycket annat hos oss, sått sej själv och ingen vet vad den heter.. Möjligen kan det vara lingonoxbär.. Men säkert är det inte..

Säkert är emellertid, att  f å g l a r n a  inte vill ha bären.. Busken är helt översållad, men inte en enda fågel har nåsin varit där och ätit..

Fåglarna minns kanske alla  k ö r s b ä r  dom har glupat i sej i vår trädgård och gör förmodligen vissa jämförelser..

Hundarna kan faktiskt förstå dom.. "Lingonoxbären"  ser fasligt torra ut i jämförselse..

Förra året var det inte så mycket körsbär.. Varken på dom "äkta"  träden eller på fågelbärsträden, som  o c k s å

sått sej själva..

Det är så mycket som bara kommer hos oss.. Matte tycker det är fint och nänns inte ta bort det.. Förra sommaren var gräsplätten på framtidan översållad med prästkragar.. Nu finns massor av vallmoplantor under snön..

--Vi kanske ska låta alltihop vara ifred så det blir änge på riktigt, säjer matte.. Och ser aningen uppgiven ut..