Varje sommar ända sen 1987 har matte och en väninna G. haft grillfest på stranden.. Till en början var det bara dom två och en enkel korv.. Under årens lopp har det tillkommit och försvunnit en del gott folk.. Nu är det bara matte, Agneta och G.

Den enkla korven övergavs  och ersattes av ett kalas med riktig mat med både vin och kaffe.. Och duk och porslin och servetter.. Och tårta och godis..

I kväll ska det ske.. För 28:e gången ska det dukas upp i sanden på Havsbadet..

Matte, som är både rationell och lat, har föreslagit, att var och en tar med sej sin egen tallrik och sitt eget bestick..

Förslaget vann, till mattes oförställda häpnad gehör, så nu börjar kalaset kanske bli lite enklare igen..

--Hur kan du komma ihåg att det hela började 1987, frågar hundarna, som knappt kan  t ä n k a  sej en sån eon av tid..

--Jo, vi kom på det när vi skolavslutningsfikade på Stålagården i Mörrum.. Och att det var den andre juni 1987 minns jag därför att det var den dagen Segovia dog..

--Vi skojade lite vanvördigt vid bordet och sa, att nu har Segovia bytt till harpa..

--Segovia, vem var  d e t.. Hundarna tycker sej ha ett svagt minne av att ha hört namnet..

--Han var sin tids mest berömde gitarrist.. Han gav konserter över hela världen ända upp i hög ålder.. I Sverige var han flera gånger.. Första gången redan på tjugotalet..

--Jag kan sätta på en skiva så vovvarna får höra hur han lät..

--Tack, men  v i  har ingen större behållning av att lyssna på gitarrspel.. Inte ens av Segovia.. V i  föredrar fågelsång ute i Guds fria natur.. Helst vid Nytorpet eller Listers huvud..