Det är mycket lite som händer i vovvarnas tillvaro just nu.. Korta koppelpromenader bara och sen stillasittande inomhus hela tiden.. Det är  v ä r m e n s  fel..

När matte skramlar med kopplen och ropar på oss kommer vi som dragna på ett snöre..

Först glädjeskrikande lilla mor.. Sen jag i lite makligare tempo.. Ibland får damerna tillåmed  v ä n t a  på mej..

När vi sen kommer ut vill vi bara vända och gå in igen.. Det är för hett ute.. Vi borders, som härstammar från nordliga tassemarker på den brittiska halvön, trivs bäst i lite kulet och småblåsigt väder..

Det gör ärligt talat matte också..

I går hände det igen:

Matte var borta flera timmar.. Och hon sa inte vart hon skulle..

Det var så här:

Mattes barndomsvän U., som har sommarstuga i Boket, ringde och föreslog att matte skulle följa med henne en liten nostalgisk runda i hembygdens trakter..

--Men vi får vänta tills det blir svalare, sa U.. Hon ha nämligen ingen AC i bilen..

--Men det har jag, pep matte.. Och så bar det iväg.. Rundturen innefattade, förutom hembygden, ett besök på kyrkogården i Karlshamn, där U. har sina föräldrars grav, och där mattes syster så småningom kommer att vila i minneslund..

Slutmålet blev Vägga gästhamn, där damerna tog sej varsin glass.. Festivalen brydde dom sej inte om..

Hemkommen till Norje följde matte med U. ner till stugan, där dom satt och tittade på gamla kort från förr i tiden..

Det var väldigt roligt för matte att titta på gamla kort.. Och känna igen personer från förr, personer, som kanske varit borta i trettio år eller mer..

--Fick tillbaka min ungdom på nåt sätt, sa hon..

Mattes mera normala sätt att förhålla sej till reveljen, tog slut i morse.. Redan klockan fem var hon uppe och skramlade.. Det är kanske  d e t  som   ä r  det normala för henne..