Lilla mor är sur..

--Nu har jag varit hos veterinären  t v å  gånger på lika många veckor.. Lilla Hallon har sluppit  h e l t  och  h å l l e t.. Det är inte  r ä t t v i s t..

Det är konstigt det här med  r ä t t v i s a..  Dom som ropar på rättvisa är dom som  på nåt sätt är i underläge.. Resten tiger stilla..

Lilla mor, som för sin del aldrig befinner sej i underläge, brukar lösa problemet med "rättvisa" genom att helt enkelt knuffa undan sin son och glufsa i sej  h a n s  mat också.. Om inte matte stoppar henne förstås..

Matte tittar förundrad på lilla Hallon.. Nu har han väl iallafall blandat ihop ärtor och äpplen.. Röveri har inte mycket gemensamt med rättvisa..

Och lilla mor myser..

--Nu bara måste jag få berätta om  t r ä d g å r n.. Matte kan inte styra sej längre..

Tre timmar i det förlorade paradiset resulterade i att en  h e m s k,  verkligt  h e m s k, ros med flera meter långa bläckfiskarmar, taggiga och vassa, fick stryka på foten och finna sej i att bli klippt in på bara planteringen.. Fyra sopsäckar blev det.. Inte så fulla förstås. Matte måste kunna stuva in dom i bilen och köra dom till tippen..

Idag ska platsen där dom här tentaklerna bredde ut sej, rensas från ogräs och annat ovidkommande.. Matte har tagit ett kort på vad som ska göras idag.. Dessutom måste gräset klippas..

Man kan ana rsterna av en gammal rabatt..

--Är det  f o r t f a r a n d e  roligt med trädgårn, matte.. Hundarna känner aningen av ett tvivel på den saken..

--Svar;  j a..  Obetingat  j a..