I morse vaknade vi av att det small och tjöt utanför fönstret..

--Jag trodde vi var vindhärdade vid det här laget, sa matte.. Men tydligen finns det inga gränser för hur mycket det kan blåsa.. Sa hon och menade att  det inte fanns nån möjlighet att somna om.. Som det väsnades runt knuten..

Alltså klev vi upp alla tre.. Nu har lilla mor snurrat ihop sej i en av dom gamla skinnstolarna, medan  j a g  vandrar omkring lite planlöst.. Matte, för sin del, sitter och tittar på gardinerna, som vajar i vinden..

--Vi får vara glada så länge inte tapeterna också börjar fladdra, säjer hon i ett litet försök till galghumor..

--Opp med hakan, matte, om ett par månader är vintern över och du kan gå ut utan att palta på dej kilovis med kläder.. Och vi kan springa i skogen varenda dag utan att riskera att nåt träd blåser på oss..

--Fnys.. Fortsätter blåsandet på det här viset finns det snart varken skog eller träd.. Matte har bestämt sej för att vara pessimist..

--Vad ska vi  göra idag matte.. Hundarna har en liten förhoppning om att det kan bli Stiby, men matte bara blänger, och förklarar, att  h o n  för sin del ska göra minsta möjliga.. Och nåra skogspromenader kommer inte på fråga.. Inte så länge det blåser som det gör..

--Leta upp en fin bild, matte.. En  s o m m a r b i l d.. Så vi kan glömma fladdrande gardiner och vrålande vindar..

Den här bilden tog matte ur en tidning i somras.. Hoppas ingen trodde att hon bakat tårtan själv.. Hon är inte så bra på att baka, vår mänska..

Idag har hon emellertid bestämt sej för att testa en ugnspannkaka.. Hon har köpt både mjölk och fläsk.. Ingon har hon y kylen..

V i  kommer inte att få smaka.. Det får vi inte längre.. Inte sen lilla mor var så sjuk i julas..