--Söndagar, sa matte,  s ö n d a g a r  är sällsamt  i c k e l e v a n d e  dagar, sa hon och suckade..

Inte för att lilla hunden förstår vad hans mänska  m e n a r.. T r o l i g e n  handlar det om  m ä r k v ä r d i g a n d e..

Det är som sagt söndag och solen skiner.. I går var det väldigt kvavt och bitvis hängde regnet i trädtopparna.. Lilla Hallon hässjade och matte flåsade.. Framför allt när vi var ute och rastade oss..

Inte en mänska har vi sett idag, men  s k a t o r n a  håller låda i trädgårn.. Matte hoppas avtt skatungarna ska överleva dom här första vingliga flygturerna.. Det  f i n n s  hemska rovdjur i grannskapet.. Söta Sune tillexempel..

Våra  r o s o r  börjar blomma.. Först ut är urgamla Paul´s Scarlett.. I år tar den stötthjälp av spireaörten, som matte stal nån gång på 80-talet.. Då var den bara ett par centimeter hög..

--Kommer det ett slagregn nu trillar hela härligheten ner, säjer matte argt.. Men så rycker hon på axlarna:

"Que serra, serra"  som schlagern försäkrade när matte var  m y c k e t  ung, gick i första ring och var allmänt enfaldig.. 

--Stavade du  r ä t t  nu.. Lilla hunden är alltid rädd att matte ska stava  f e l  när hon märkvärdigar sej med  u t r i k i s k a..

--Ungefärligen, vovven.. Ungefärligen..