--Nu  g e r  vi oss inte, sa matte när vi gick ut sista gången i går kväll..

Vad hon menade var, att nu stannar vi ute tills lilla Hallon har gjort både nummer ett och nummer två..

Och så blev det.. Och i natt har vi sovit  o s t ö r d a  ända till klockan åtta, och  d e t  var länge sen sist..

All snön är borta nu.. Varken mänska eller hund kan begripa vad snövädret skulle vara bra för.. Nu är det dags att det våras.. Tycker vi..

"Se hur mycket ni förlorar på era pensioner!"  stod det på en löpsedel igår..

--Hujeda mej, sa matte och for hem och började  räkna.. I ett förvirrat ögonblick hade hon fått för sej att hon skulle få nån krona  m e r.. 

Matte till att räkna och räkna.. Och räkna  o m.  För säkerhets skull.. Hon kom till resultatet att ingenting förändrats.. Varken till det bättre eller sämre.. O m  nån förändring kommit till stånd är den ytterligt marginell.. Inte ens märkbar..

--Så var det med det, säjer matte.. Mycket väsen för lite ull.. Precis som vanligt..

Apropå ingenting..

En gång för länge sen, när matte var ung och satt och läste korrektur på Karlshamns Allehanda och hade en arbetsdag som slutade vid midnatt, och bodde i en vindskupa på Vinkelgatan, hade hon skafat en bok av John Dickson Carr, berömd deckarförfattare..

Den här natten bespetsade hon sej på en spännande lässtund innan det var sovdags.. Boken var betitlad "Svart sabbat"  och vad  d e t  kunde betyda hade matte ingen aning om..

Matte var bara 20 år och mörkrädd.. Och intet ont anande.. Boken handlade om gengångare och häxsabbater och mord och hemskheter utan dess like..

Och matte läste och läste och blev räddare och räddare..

--Kunde du inte lagt boken  i f r å n  dej, matte.. Lilla hunden, som står stadigt på marken med fyra tassar, begriper inte att matte fortsatte med nåt, som gjorde henne vettskrämd..

När måsarna började morna sej var boken utläst.. Matte var så vettskrämd, att hon inte tordes stanna inne, utan gick ut i "den gryende dagen"..

--Jag  s k a  ha den nånstans, sa matte igår, och började leta bland böckerna.. 

Jo då.. Hon  h i t t a d e  den och nu läser hon om den.. 

--Blir du  f o r t f a r a n d e  mörkrädd, matte..

--Inte när jag sitter i mitt egna trivsamma ruckliga lilla hus med min egen trivsamma feta lilla hund bredvid mej.. Men det  ä r  en kuslig berättelse..

Spökstämning i Norje för ett år sen..

Oxveckorna, så kallas tiden vi är inne i nu.. Matte påstår, att oxar var väldigt tröga, rent av sega..

Lilla Hallon har för sin del aldrig  s e t t  en oxe, men jag  t r o r  att det är nån slags  k o..

Matte har heller aldrig sett en oxe, men hon bekräftar att det är ett ko-djur..

--Man använde dom i lantbruket som dragare, berättar hon för lilla hunden.. Oxen drog plogen och gumman harven..

--Nu skojar du väl ändå, matte.. Lilla Hallon känner sej rent förfärad..

Men matte försäkrar att det kunde gå till på det sättet i jordbruket förr i tiden.. 

Jo, oxveckorna.. Dom kallas så för att dom är rent förskräckligt tröga och sega.. 

--Har vi riktig otur kanske vi inte ser solen förrän i mars.. Matte suckar och ser uppgiven ut..

--Och alla solarier har stängts, suckar hon vidare.. D ä r  kunde man illa fall få lite  k o n s t g j o r d  sol..

--Varför stängde  d o m.. Lilla hunden är undrande..

--Allt enligt tesen att "allt som kan brukas kan missbrukas".. Överheten värnade om missbrukarna på brukarnas bekostnad.. Solarier ansågs farliga och kunde ge cancer..

--Solarierna stängde eftersom en del låg och stekte sej i timmar.. Hur dom nu kunde stå ut med  d e t..

--Mänskor är allt bra konstiga, du matte..

--Förvisso, vovven.. Förvisso..

--Nu letar vi upp en trevlig sommarbild..

Hög mysfaktor hemma hos oss..

Minsann.. Solen lyste en liten stund i går.. Tillräcklgt för att ladda lamporna i rönnen..

Inte var det länge dom lyste, men tillräckligt för att både mänska och hund skulle känna sej belåtna..

Bilden är från i somras.. 

I morse var det halt på gatan. Halt och knottrigt, och matte klapprade med sina broddar.. Nu börjar det så smått ljusna till ännu en mulen och mörk dag..

Att vi ska komma till skogen är tyvärr uteslutet.. 

Sist vi var i skogen var i fredags, och då sprang jag lös över en timme.. Sen sov jag resten av dan.. Magont fick jag också.. Min mänska trodde att jag  ö v e r a n s t r ä n g t  mej.. Eller ätit nåt  o l ä m p l i g t..

Matte hade  o c k s å  besvär med magen nåra dar.. Troligen för hon köpt och ätit upp ett  f r ö b r ö d..  Väldigt gott, tyckte hon, men inte så bra för  magen..

--Det var knappt jag vågade mej utom  d ö r r e n,  säjer hon..

Det är måndag, och trots gråväder och isbildning ser vi ljust på tillvaron.. Januari (som matte kallade januvari när hon var liten) är snart slut.. Halleluja och tack för det..

--Februari heter så därför att  r o m a r n a  då firade nåt dom kalade lupercaliefesten.. Nakna ynglingar sprang då omkring och slog Roms kvinnor med skinnslamsor (möjligen av varg eftersom varg heter lupus på latin).. Februa

 kallades slamsorna..

--Den här märklighetsriten skulle göra kvinnorna fruktsamma..

--B l e v  dom det då, matte.. Fruktsamma..

--Nä, min älskling.. Det är inte så det går till.. 

--Det är nästan så jag inte törs sätta mej och skriva, sa matte bekymrat.. Jag  v i l l  inte att våra krior fördubblas..

Min mänska är rädd att dom inte ska få  p l a t s.. Fast.. hon  v e t  egentligen inte var dom lagras.. Det är kanske ute i rymden nånstans..

Inatt har det snöat.. Blöt och kall räckte snön upp till lilla Hallons lilla mage när vi kissrundade.. 

--Du gillar inte snö, va, matte.. Det gör du väl inte..

--Nä.. Sjufalt nä..

För knappt ett år sen började min mänska att lägga märke till  e k a r..

Det har hon fortsatt med sen dess..

--Det är inte  k l o k t  så många ekar det finns, säjer hon och förundrar sej över att hon aldrig noterat  d e t  förr..

Det här är en  v ä l d i g t  gammal ek, som växer på Sternö och den bär löv och ollon varje år..

Om det är så, att ekar växer i 300 år, mognar i 300 och sedan dör i 300, måste det här trädet vara minst 800 år gammalt.. Då hamnar i på 1200-talet och Sverige började så smått bildas.. D e t  hade inte  v i  nåt intresse av (annat än möjligen av att klå upp det)..

Andreas Sunesen (ärkebiskop och statsman) satt på Ifö och var spetälsk.. Det skulle dröja hundra år innan Valdemar Atterdag brandskattade Visby och 300 innan Gustav Eriksson Vasa illfänades uppe i Sverige..

Och 400 innan vi blev svenskar.. (En del är det inte riktigt ännu)..

--Tanken svindlar, säjer matte..

--Tja, sa Agneta när vi gick förbi gammeleken häromdan, d e n  kommer säkert att grönska när  v i  är borta..

--Tanken svindlar värre och värre, säjer matte..

--Det är nästan så jag inte törs sätta mej och skriva, sa matte bekymrat.. Jag  v i l l  inte att våra krior fördubblas..

Min mänska är rädd att dom inte ska få  p l a t s.. Fast.. hon  v e t  egentligen inte var dom lagras.. Det är kanske ute i rymden nånstans..

Inatt har det snöat.. Blöt och kall räckte snön upp till lilla Hallons lilla mage när vi kissrundade.. 

--Du gillar inte snö, va, matte.. Det gör du väl inte..

--Nä.. Sjufalt nä..

För knappt ett år sen började min mänska att lägga märke till  e k a r..

Det har hon fortsatt med sen dess..

--Det är inte  k l o k t  så många ekar det finns, säjer hon och förundrar sej över att hon aldrig noterat  d e t  förr..

Det här är en  v ä l d i g t  gammal ek, som växer på Sternö och den bär löv och ollon varje år..

Om det är så, att ekar växer i 300 år, mognar i 300 och sedan dör i 300, måste det här trädet vara minst 800 år gammalt.. Då hamnar i på 1200-talet och Sverige började så smått bildas.. D e t  hade inte  v i  nåt intresse av (annat än möjligen av att klå upp det)..

Andreas Sunesen (ärkebiskop och statsman) satt på Ifö och var spetälsk.. Det skulle dröja hundra år innan Valdemar Atterdag brandskattade Visby och 300 innan Gustav Eriksson Vasa illfänades uppe i Sverige..

Och 400 innan vi blev svenskar.. (En del är det inte riktigt ännu)..

--Tanken svindlar, säjer matte..

--Tja, sa Agneta när vi gick förbi gammeleken häromdan, d e n  kommer säkert att grönska när  v i  är borta..

--Tanken svindlar värre och värre, säjer matte..

Hoppa över.. Det är bara matte som testar att försöka inte dubblera texten..

Vi var ute  t i d i g t  i morse.. Och det var  m i n  förtjänst..

D å,   strax före fem, var det kallt och uppehållsväder.. Andra gången vi gick ut, två timmar senare, hade det börjat blaksnöa och nu regnsnöar det.. Och så är det  m ö r k t.. Mörkt som i en säck.. En  k o l s ä c k..

Mattes glas har nästan  t ö m t s.. Lilla Hallons med..

--Idag  s o v e r  vi,  matte..

Det här är inget nytt kort.. Matte har inte lärt sej konsten ännu.. Men det ser precis likadant ut som för två år sen..

Vi var i skogen i fem kvart i går och lilla hunden var lös hela tiden.. Svante var också med, men han får inte gå lös.. Agneta är rädd att han springer iväg om han får se en ekorre eller hare..

Vi träffade många mänskor och nästan lika många hundar i skogen.. Alla hallonmöten avlöpte i artighetens, för att inte  säja  v ä n s k a p e n s  tecken.. 

--Han är så  s p r å k s ä k e r,  sa Agneta..

Det var egentligen bara en väldigt vacker, stor och livlig  b o x e r  som jag undvek.. H a n  var lite för stor för lilla Hallon..

Matte misstänker att jag fick i mej nåt olämpligt i skogen.. Jag har nämligen inte velat äta idag.. Och så kurrar det i min lilla mage..  S k ö t t  mej har jag emellertid.. Både stort och smått.. Så matte är inte alltför orolig..

Det är  l ö r d a g,  och  e g e n t l i g e n  skulle vi till skogen idag också.. Åtminstone till Boket..

--Vi  s o v e r  i stället, matte..