Johnny Cash hade en sång som,  t r o r  jag, var mycket omtyckt.. Iallafall tycker  j a g  mycket om den och spelar den då och då.. 

Sången heter Sunday Morning och handlar om en, tja, halvlodis kan man väl säja, som vaknar upp i ett sunkigt hotellrum i en främmande stad.. 

Efter frukosten på ett par öl stapplar han ut och tar en runda på stan.. Han möter olika företeelser, goda sådana, barn som leker, kyrkklockor som klämtar, en far, som gungar sin lilla flicka åsåvidare..  

Allt detta gör honom så ont, att han önskar att han var "stoned" detvillsäja asberusad.. Alldeles uppenbart är han klart medveten om vilken bedrövlig tillvaro han har..

Visan är sorglig och sångarens djupa melankoliska bas är precis rätt röst för att framföra den..

Här i Norje är det också sunday morning och nattens oväder har dragit bort.. Solen vågar sej fram och vinden har stillnat.. 

Idag har jag tänkt att sy i  ä r m a r n a  på den tröja jag har knåpat med ganska länge.. Så här långt är jag nöjd med arbetet..

Jag har nästan alltid ett sticke på gång.. Ibland kan det dröja månader mellan varven, (Nu var jag allt lite rolig) men så kommer en dag när jag känner en obetvinglig lust att sticka igen, och  d å  är det gott att ha nåt att sätta i händerna..

Just nu börjar jag känna en obetvinglig lust att börja med trädgårn, den som blev så misshandlad den heta och torra sommaren 2018..