I går kväll fick jag förfrågan om att ta över en åtta år gammal mellanschnauzer.. Mycket snäll och fin..

Jag var ett ögonblick svårt frestad, men beslöt att tacka nej.. Kände mej alldeles för gammal för att ta hand om en vovve på heltid.. En vovve, som dessutom tidsmässigt är på gränsen till det svåra.. Och det var väl  d e t  som avgjorde..

Att fästa sej vid ett djur, vars liv man tvingas avsluta, kanske redan efter ett par år,  d e t  orkar jag inte med.. 

Det känns som  v å r,  fast det kan det väl knappast vara.. På solsidan av huset kryper termometern upp emot 20 grader på eftermiddagarna.. Och  d e t  är långt ifrån normalt.. För ett år sen var det full vinter.. Iallafall ett par dar..

Så här påpälsad var jag när jag gick ut med lilla Hallon morronen för precis ett år sen.. Och igår gick mänskor i skjortärmarna i Sölvesborg..

Igår köpte jag ett par gåstavar.. Jag hade redan ett par, men dom var så slitna, att dom inte höll höjden.. Att gå med näsan mellan knäna tilltalar mej inte, så jag for iväg och köpte ett par nya..

I natt har foten väsnats, men ganska lindrigt.. Sömnen har inte störts nämvärt.. Jag undrar om återfallet berodde på att jag åt fläsk och bruna bönor på Blåregn i går.. 

I morse fick jag igång den solcellsfungerande vågen.. Tre kilo upp sen i somras.. D e t  är tämligen vedervärdigt..

Måste ta itu med vikten och det med detsamma.. Jag  v e t  ju hur man gör.. Det är bara så svårt att sätta igång..

Men jag  v ä g r a r  att ge upp.. Hur mycket jag än älskar god mat.