Det är konstigt.. Först när jag kom hem, kom mängder av befattningshavare och lovade mej, tja inte guld och gröna skogar precis, men besök av sjukgymnast och en ledstång vid utetrappan, men av dessa vackra löften har det blivit en tja, tummetott..

Jag känner, att jag behöver utöka mitt träningsprogram, och ringde sjukgymnasten i morse.. Hon hade förfärligt många patienter, men försäkrade, att hon skulle "ta upp" mej på ett sammanträde, kanske "redan" denna vecka..

--Du kan väl promenera utomhus, sa hon.. Lite von oben liksom..

Det är just det jag inte kan hur gärna jag än vill.. Jag kan inte ta mej ut förrän jag får en ledstång, och  d e t  kommer att dröja många sammanträden innan  det  blir verklighet.. Flera veckor vad det verkar..

Jag funderar på att ringa en firma och fixa ledstången själv.. Betala den lär jag i vilket fall som helst få göra..

Jag känner svartalverna samlas till attack.. Hittills har jag varit positiv och kämpavillig..Mer än kämpavillig.. Allt jag  k a n  göra gör jag.. Och framstegen har kommit.. Men nu behövs en fortsättning och uppföljning, men det känns som väggen..

Det är möjligt, att jag är orättvis, men precis som på bilden ovan känns det idag..