Två gånger i mitt liv har jag bott på pensionat.. I morron blir det den tredje..

Första gången jag pensionatade var för två år sen när matte parisade i en vecka.. Jag minns inte så mycket av den här pensionatsvistelsen annat än att det var många hundar där.

Matte berättade att när hon kom för att hämta mej hördes ett förfärligt skällande i alla tonarter.. Högt över alla andra låg en liten sopranstämma.. Det var den vackraste sång matte hört nån gång.. Jag  u n d r a r  vem det var som sjöng så vackert.. För min del märkte jag inget..

Och så var det förra sommaren.. Då var jag på ett annat pensionat en dag eftersom matte och två väninnor hade tänkt sej att göra Österlen.. I själva  verket kom dom inte längre än till Kristianstad där dom gick i klädaffärer en hel dag..

Ja, och så gjorde dom ett tillslag i en sölvesborgsbutik på hemvägen.. Också...

Det är till det här andra pensionatet jag ska åka i morron när matte ska pilgrimsvandra.. Pensionatandet blir bara över dan så jag behöver inte sova borta..

Matte är ganska förväntansfull inför vandringen.. Eftersom det inte är första gången matte är på vandring så vet hon hur viktigt det är att ha rätt på fötterna.. --Kängorna blir bra, menar hon, men med tanke på att den ena dragkedjan gick sönder förra veckan  får hon ha extraskor i ryggsäcken.. Det är väl knappast troligt att dragkedjan går sönder en gång till.. Men om utifall att så är det bra att vara garderad.. Matte tänker ta med sej sandaler också..

--Är du inte fullt klok, sa hennes syster..

--Vaddå, kontrade matte.. Självaste Jesus gick ju i sandaler...