Sorgligt, sorgligt blev det igår. Fast det  b ö r j a d e  bra..

Så här var det:

Matte tog med sej hundarna till Nytorpet. På ditvägen hämtade vi Agneta.. Vi hade som vanligt väldigt trevligt.. Lilla mor travade stolt i täten.. Sen kom Agneta och matte i gåsarad och sist intervalltränade lilla Hallon. Under färden åt jag massor med snö plus ett och annat bokollonskal..

Vi var ute ganska länge innan det blev dags att åka hem.. Halvvägs hemma började jag bli kissnödig.. Jättekissig var jag.. Jämmer och elände.. Jag pep och gnällde och krafsade och slog på  burväggen, men matte kunde inte stanna.. Vi var ju faktiskt mitt uppe i trafiken på E22:an..

Matte begrep varför jag jämrade mej och satte högsta fart hem.. Men.. Vi hann inte.. Olyckan var ett faktum.. Lilla Hallon skämdes och ynklade sej.. Alldeles tillintetgjord var jag..

Matte tog på sej all skuld och tröstade mej och gullade med mej.. Men likväl slokade jag och var lessen..

Matte fick också ta sej tid till att städa både buren och lilla Hallon ..

Kopplen, som legat i buren, var genomblöta och fick tvättas..

Det tog hela kvällen innan jag var mitt vanliga morska lilla jag.. Det är inte roligt att misslyckas på det viset som jag gjorde..

I morse kom dessutom bokollonskalen upp.. Matte vaknade av att jag ulkade och hann precis lyfta ner mej på golvet..

Hur ställde lilla mor sej till sonens fadäser..

Tja, hon tyckte nog lite synd om mej, men jag  t r o r  hon var mest belåten med att det inte var  h o n  som ställt till det.. Det hade nog  j a g  varit i hennes ställe..

Idag är det knappast troligt att det blir nån skogspromenad.. Matte ska bort ett slag och gå på förmiddagskaffe hos en gammal klasskamrat..

Matte, som  o c k s å  gör en och annan fadäs, hade fått fel för sej och åkte dit redan förra onsdagen.. Värdinnan såg en aning snopen ut när matte stod i dörren, rosig och förväntansfull, men hon tröstade matte med att h o n (värdinnan alltså)  gjort samma misstag vid nåt tillfälle.. Och sen bjöd hon in matte på kaffe..