Igår var matte rädd att inte hinna ut innan snöröjarna kom.. Alldeles riktigt: Det hann hon inte..

Infarten var blockerad av stora blöta, tunga snösjok i tiokilosklassen..

Matte blev så oresonligt arg så hon tog och spettade tillbaka snön ut i gatan och där slog hon sönder den med snöskyffeln..

Förfarandet var säkerligen  k r i m i n e l l t.. Men  m a t t e  kände sej stolt.. 

--Skulle göra om det igen, sa hon och torkade svetten ur pannan..

Hela gatan en bit från vårt är blockerad av s t o r a  arbetsredskap, som brummar och svänger..

--Tänk, sa matte.. Tänk, mina jättestora newfoundländare hade  a l d r i g  vågat gå förbi dom här enorma maskinerna..

D o m  nä.. Men  v i  små borders törs precis allt.. V i  är inte rädda för  n å n t i n g ..

--Skulle kanske inte skada med lite självbevarelsedrift.. Matte tittar menande på oss.. Särskilt på lilla mor, som nog inte skulle vara bangen för att försöka ge en  v a r g  på pälsen..

Matte var och hälsade på sin syster en stund i går.. Hon bättrar sej men är fortfarande  m y c k e t  sjuk.. Hon är i varje fall i goda händer och får bästa tänkbara vård och medicinering..

Mattes lättnad och tacksamhet är enorm..

Vi, små hundar, får säkerligen inte gå till skogen i dag heller.. Snön är för djup och det vore inte roligt att inte bottna.

Risken att inte  m a t t e  skulle bottna är minst sagt minimal.. Hon är rätt  r e s l i g  vår matte..