--Är du dum på riktigt, matte.. Eller är du bara sen i din  u t v e c k l i n g..  M y c k e t  sen, skulle vi nog säja.. Hundarna tittar barskt på matte..

--Vad menar ni, små möss..  D u m  eller sent  u t v e c k l a d.. Nu får ni förklara er.. Matte rynkar ögonbrynen åt hundarna..

Det är så här:

I flera månader, om inte  å r  har matte gnällt över att huset är ruckligt, men det har  a l d r i g  fallit henne in att hon kan  g ö r a  nåt åt förfallet.. D e n  tanken har inte dykt upp i hjärncellen.. Inte förrän nu..

Sprickan i husgrunden, den där vattnet rinner in när det regnar ordentligt, ska tätas.. Och dörrkarmarna och den lösa, ruttna tröskeln till källardörren ska bytas ut..

Så nu håller matte på att försöka få tag i nån, som kan  u t f ö r a  dom här reparationerna..

Alltså måste vi fråga oss om vår mänska är dum på riktigt eller bara sent utvecklad..

Vi tror, att det är mattes eget arbete i "gillesstugan" som har fått henne att förstå, att det  g å r  att få huset i ordning.. Utan att det ska föra oss raka vägen till fattighuset..

Nja, hennes barndomsvän U. som är en handlingskraftig och praktisk person, är den, som matte får tacka för att hon fått upp ögonen.. För U. är ingenting omöjligt.. H o n  sätter fart och  g ö r  saker som behövs.. N ä r  dom behövs..

Och hon får  a n d r a  att sätta fart också..

--Ja, men, säjer matte.. D u m  kan jag väl ändå inte vara.. Jag  k a n  ju lära mej och jag  k a n  utföra.. Det är bara det att jag inte kan  k o m m a  p å  vad som ska utföras.. Faktiskt inte ens när jag har det mitt framför ögonen..

--L i t e  korkad är jag kanske ändå.. Tanken är inte behaglig..

--Hm..