I arla morronstunden sitter matte och lilla mor och tittar på måsarna, som letar mask på vår granne lekplatsen.. Allt under skrik och skrän..

Lilla mor darrar av jaktiver och matte fumlar med kameran.. J a g  för min del väntar på bättre tider insnodd i mattes och hundarnas täcke..

--Om jag sätter in bilden som normalstor och dom som  e v e n t u e l l t  vill titta på den trycker upp den till att bli  lite större, kanske, eventuellt, kan man se måsarna..

--E v e n t u e l l t  vill titta, matte.. Börjar du bli lite ödmjuk.. Det  h ä r  var alldeles nya tongångar från  d e t  hållet..

Vovvarna tittar förbluffat på sin mänska.. H o n  brukar självsäkert dona med kameran.. Ödmjukheten infinner sej vanligen inte förrän hon misslyckats med kortet, och ingenting liknar nånting..

Om däremot fotot blir  b r a  svämmar mattes glas fullkomligt  ö v e r.. Och ödmjukheten är borta med vinden..

--Nu provar vi, matte.. Hundarna är idel uppmuntran..

Jojomän.. Det går tydligt att se vita fläckar på marken.. D e t  är måsarna.. Matte är stolt..

--Är  s t o l t h e t  en  d ö d s s y n d,  matte.. Hundarna är lite ängsliga att matte ska ägna sej åt fördärvligheter..

--Det tror jag inte.. H ö g f ä r d  däremot är det..

Igår regnade det och gräsmattan fick sin näring.. Nu hoppas matte på att regnet inte ska bli långvarigt.. Då kommer nämligen gräset att växa alldeles  f ö r  mycket..

--Tja, ni  b ö n n e r  har det inte lätt. Vovvarna kväver en fnissning..