--Måtte, måtte vintern snart vara slut, suckade matte och singlade upp mössan på hatthyllan med ett tjusigt kast..

Givetvis trillade den omedelbart ner igen och matte fick böja rygg..

--Varför suckar du så över  v i n t e r n.. Hundarna är frågande.. Vi har precis kommit in efter dagens första kissrunda.. Inte tyckte  v i  att vintern var särskilt betungande.. Plusgrader, ingen blåst (nåja,  l i t e  blåst, kanske) och, framför allt, ingen snö..

--Jo, det är det här med  m ö s s o r.. Jag har två stycken.. Båda hemstickade och varma.. Och jag avskyr dom lika mycket..

--Idag hade jag den röda, men det kunde precis lika gärna ha varit den vita.. Ingen av dom  p a s s a r.. Eller också är det  j a g  som inte passar..

--Det är ju meningen att en mössa ska värma öronen, men vilken mössa  j a g  är sätter på mej, så trillar den ner över  ö g o n e n  och lämnar öronen bara i kylan.. Dessutom är det svårt att  s e  med en yllemössa hängande på näsan..

Hundarna förstår ärligt talat inte mattes gnäll.. Problemet är löst hur enkelt som helst.. Lämna bara mössan hemma och gå med bart huvud..

För övrigt: Hade matte varit född en trettio år tidigare hade hon tvingats gå med filthatt, kappa och bruna promenadskor.. Med matchande väska.. Och frysa om benen..  För långbyxor hade varit uteslutna för damer i hennes ålder..

--D å   hade du haft anledning att gnälla, matte..

Matte och Agneta ska åka till IKEA om en liten stund.. Förra gången damerna var där kom matte hem med en låda ljus, fyra glödlampor och en packe servetter..

--Vad är det du inte ska köpa på IKEA i dag, då, matte.. Hundarna håller var sin luden tass för munnen och kämpar med oceaner av fniss..

Och matte blänger..