Utan lilla mor är livet trist..  V ä l d i g t  trist.. Suck..

--Kommer inte lilla mor  h e m  snart.. Lilla Hallon tittar uppfordrande på sin mänska.. Det är snart ett helt  d y g n  sen hon försvann..

--Om två timmar är hon här.. Matte tittar på klockan, som hon egendomligt nog bär på  h ö g e r  handled..

--Varför har du klockan på  f e l  handled, matte.. Det finns säkerligen en helt logisk förklaring till detta, och  lilla Hallon är intresserad av att höra denna förklaring..

--Jo, säjer matte. Det var så här, säjer hon:

--Under många år satt klockan (Ja, det var inte bara  e n  klocka, det var minst  t v å  vill jag minnas) på vänster handled som sej bör..

--Hade du  m i n s t   t v å  klockor..  Var du inte fullt klok, matte.. T v å  klockor..

--Inte  s a m t i d i g t,  tokfrans.. E f t e r  varandra i tiden förstås.. Avbryt inte nu..

--Jo, som sagt.. En vacker dag upptäckte jag att det kliade på den arm jag hade klockan..

--Kliade det.. Precis som på lilla mor.. Fick du medicin då.. Och fick du badas en gång i veckan.. Precis som lilla mor..

--Öäh, jo, det kliade.. Jag hade fått eksem.. Detvillsäja  k l i a..

--Därför flyttade jag klockan till andra armen.. Och nu var det förresten en annan klocka igen..

--Dom sista 19 åren har jag haft ännu ett armbandsur, en med blå urtavla som går på batteri.. Som jag för övrigt vann på en frågesportstävling i TV.. De´ du, lilla illbatting..

Vederbörligen imponerad återgår vovven till att tugga på sin lekring.. Vråla och skutta omkring..

I går fick jag matte att visa ett kort på Vesan.. Idag vill jag att hon visar en bild från Sundet..

När vi ända håller på och visar bilder så tar vi en från andra sidan sundet också..

--Den här bilden är ju mycket  l ä g r e.. Varför då, matte..

--Därför att jag  v i l l e  ha den lägre, lilla tokfrans..