--Vad ska egentligen  a n n a n d a g a r  vara bra för.. Lilla Hallon har fått nåt att fundera på..

--Ja, inte vet jag.. Matte är lika förbryllad hon.. Möjligen kan det ha nåt att göra med  b o n d e å r e t  förr i tiden.. Eller med  k y r k a n s  tidsräkning..

--Vi får iallafall vara glada att det inte finns  t r e d j e d a g a r  och  f j ä r d e d a g a r  också, säjer hon..

Och så minns hon: Hon och hennes mänska hämtade första vovven i Ljungbyhed en fjärdedag påsk för tusen och tusen år sen.. Dagen innan hade dom varit och tja.. egentligen  v i s a t  u p p  sej för att se om dom kunde bli godkända som blivande husse och matte till  noffen Bam-Bellas Joker..

--Saknar du honom fortfarande.. Lilla Hallons lilla svans sjunker missmodigt mot jordens medelpunkt..

--Ja, det gör jag.. Precis som jag saknar alla jag har mist.. Oavsett om dom gått på två eller fyra ben..

--Den allra sista i saknadens rad är lilla Nellie.. Minns du..

Ett ögonblick genomfars lilla hunden av en sorg så stor, att jag inte ens kan sätta ord på den.. Men bara ett ögonblick.. Sen är det nåt som påkallar min uppmärksamhet.. Och ögonblicket är förbi..

Två av mattes saknader: Hennes mänska, Leif Jörgen,  och hennes newfoundland, Joker..

Kortet togs på sensommaren när hunden var tio månader gammal.. Platsen var Norje Boke..

--Det är märkligt, säjer matte, hur  u n g  min mänska är på kortet.. Han blev 57 och idag är jag mycket äldre än så..

--Snälla matte, bry dej inte om att börja fundera på  t i d e n  igen.. Båda två blir yra i mössan.. Sätt i stället in ett kort på lilla mor..

Det är så här vi vill minnas lilla mor: Överst på trappan..