I våras grävde jag ner min fina amaryllis i rabatten.. Jag  b r u k a r  gräva ner den i rabatten eftersom den mår så bra utomhus på sommaren..

Nåväl, det hände som bekant ett och annat alldeles i början på sommaren som gjorde att jag totalt glömde bort liljan..

I går kväll upptäckte jag emellertid ett halvdött liljeblad på en stor lök, och i närheten av det en liten amaryllisplanta..

Plus ett helt gäng vinbergssnäckor, små sådana, som höll kalas på amaryllisen.. Plus ett par fullvuxna som höll kurs mot den..

D e t t a  måste åtgärdas, och  d e t  har jag gjort idag.. Jag släpade fram spaden och grävde upp liljorna och satte dom i en kruka och fyllde på med jord..

Nu gäller det att inga snäckor tar sej upp i krukan, för det är stört omöjligt för mej att lyfta upp den och bära in den..

Jag är otroligt glad att jag upptäckte kalaset i tid, och att jag klarade av att gräva upp löken.. Nu kan jag ha koll på den.. Minsta försök av snäckor och sniglar att ta sej upp i krukan kommer att bestraffas med  d ö d e n..

Om trädgården kan säjas, att den är i bedrövligt skick, men  d e t  har den varit förr, och  d å  gick det att få fason på den.. Bara benet blir ordentligt läkt så..

Förresten.. Hur kan det komma sej att jag har vinbergssnäckor i min trädgård.. Jo, det var min  m a n,  som 

plockade hem dom varhelst han fann nåra.. Tanken var väl att vi skulle äta dom.. Men därav  blev intet.. 

Jo,  e n  gång försökte vi oss på slakt och tillagning, men det var inte värt besväret, och förresten tyckte vi synd om snäckorna.. "Leifs husdjur" som min syster kallade dom..