När min syster dog tog jag hem en vit pelargon, som stått hos henne.. Den blev en kär och omhuldad souvenir.. 

I sommar har den visserligen blommat, men blivit klenare och eländigare för var dag.. Till slut var den, som jag trodde, helt död..

Men ett par små, små skott hade bildats:

Jag beslöt att  f ö r s ö k a  rädda plantan, skar av skotten och påtade ner dom i den minsta kruka jag hade:

Och så vattnade jag ordentligt och satte på ett glas för att bilda nån slags  v ä x t h u s..

Jag lyfte försiktigt på glaset för en stund sen, och  d å  var det iallafall liv i plantorna..

Nu håller jag alla tummar jag har för att dom ska ta sej.. Den vita pelargonen var ett minne av min saknade lillasyster, och jag vill göra mitt allra bästa för att den ska fortsätta att leva..