Det vrålblåser och störtregnar.. Typiskt julväder, skulle jag vilja påstå.. Det kommer mej osökt att tänka på Taubes sorgliga ballad om briggen Blue Bird av Hull, som förliste utanför Smögen själva julafton sjuttiotvå..

Har jag slagit mej på tummen, månne.. Nädå, jag har skaffat  n a g e l l a c k.. Att det var samma färg som blåmärken märkte jag inte förrän jag började måla..  Tja, man har inte roligare än man gör sej.. 

Apropå göra sej roligt: För ett år sen lite drygt köpte jag en ask cigaretter.. Tänkte väl försöka mej på en liten  r ö k..

Njaa.. Nåt  v i d a r e  smakade det inte, så giftpinnarna förpassades till kylskåpet.. Det kanske kunde komma nån som ville  h a.. 

Paketet ligger  f o r t f a r a n d e  i kylskåpet.. På  j u l a f t o n  ska jag smaka igen och sen blir det soporna..

Det blåsiga, fuktiga favoritvädret fortsätter i dag också.. Måtte det hålla i sej hela vintern.. 

Ja, jag  v e t  att  b a r n e n  vill ha snö och pulkaåkning.. Jag missunnar dom inte den fröjden, men  b a r n e n  behöver inte tänka på snöskottning, ryggont och bekymmer för värmen inomhus.. (Tids nog får dom tampas med dom bekymren)..

"Låtom oss fröjdas i ungdomens vår", sjöng vi, unga och rosenkindade, när det begav sej.. Om vi inte märkvärdigade oss med "Gaudeamus igitur".. Inte ägnade vi en endaste tanke åt snöskottning eller inomhusblåst.. Lika lite som dagens rosenkindade barn i pulkabackarna..

(Förresten "rosenkindade"  hette  r ö b r u s t a  på min barndoms vilda tungomål).. Jag vill minnas att det kändes bra  att vara röbrust.. Var man  d e t  hade man varit ute och haft roligt.. Och lekt i snön, om det fanns nån..

Annars var det inte mycket med mitt lekande.. Det började nog så bra, men rätt snart ramlade jag omkull, eller ner .. eller i  eller vad som helst.. men  r a m l a d e  gjorde jag.. Och  slog mej, eller stukade en fot eller två och fick linka hem och bli omplåstrad.. I bästa fall utan att vara genomvåt..

Fortfarande har jag lätt för att gå i backen och slå mej fördärvad.. D e n  färdigheten har suttit i sen barndomen..

Dom flesta jag känner blir generade när dom ska fotograferas.. Så inte kattskrället herr Rönnerdahl..  H a n  tillomed poserar och det med välbehag.. Och  j a g  knäpper, glad över att nåt i naturen ställer upp.. I går kväll satt han och tänkte djupa tankar på golvet:

"If you see a cat in deep medition, the reason, I tell you, is always the same: His mind is engaged i att rapt contemplation of the thought, of the thought of the thought of his name.. His eneffable, effable, effenineffable, deep and inscrutial singular  n a m e"..                                                 TS Eliot ur The naming of  cats..

(Hoppas jag stavade rätt)..

I  m o r r o n  är det äntligen här  v i n t e r s o l s t å n d e t..

Sömn ett besynnerligt ting, och inte alltid vad vi tror.. Eller  i n t e  tror.. Det var så här:

Inatt hade jag svårt för att sova.. Vi ettiden tände jag för att kolla klockan, och då hade jag inte sovit en minut.. Som jag  v i s s t e  o m  iallafall..

Efter en kort stund vaknade jag till och kände mej förargad.. Varför  s o v e r  jag inte.. 

Tände och kollade klockan igen.. Då hade jag sovit i  s e x  timmar utan att ha en aning om det.. Tja..

En, som sover både dag och natt och det utan nåra som helst bekymmer, är lilla herrn:

Visst är en sovande katt i en soffhörna en mysfaktor av högsta rang.. Filten han ligger på är faktiskt en alldeles äkta poncho, som jag skickade efter nån gång på sjuttitalet.. I många år använde jag den som ytterplagg, men så småningom fick den bli innefilt.. Mest beroende på att ingen längre använde ponchos, och jag ville väl inte sticka ut..

(Jag ska kanske börja använda den som uteplagg igen)..

Nu är det faktiskt bara  t v å  dar kvar till vintersolståndet.. Sen ljusnar det, men det tar ett tag innan det börjar märkas..

Nu ska jag sticka ut hakan ordentligt, och påstå att dagens väder är ett av absoluta favoritväder.. 

Det blåser. Det är mulet.. Det småregnar..  Och kajorna flaxar i stora flockar över fält och ängar.. Det här vädret lärde jag mej älska när jag hade mina newfoundländare.. Det var alldeles underbart att vandra runt med en stor, svart och trygg hund  en sån här vinterdag..

Och kärleken till detta väder håller i sej.. Trots att jag inte har nån hund längre.. Inte ens en liten go´  border.. Eller två..

Bilden tog jag för nån timme sedan och den visar hur det ser ut på den torrlagda sjön Vensan med träd och kyrka tredje söndagen i Advent 2023.. Jag är väl ungefär 60-procentigt nöjd med den.. Telefonkameran och datorn verkar ha tagit sina respektive förnuft till fånga, och börjat samarbeta så smått igen..

I eftermiddag är jag bjuden till G. på adventskaffe, och det ska bli trevligt..

L i t e  snett blev det, men det berodde på att jag blev så till mej i trasorna när jag såg hur fint herr Rönnerdahl samsades med stjärnan, att jag glömde all riktning:

Egentligen blev det inte fint alls, men jag visar bilden iallafall.. Jag lyckades föra över den till datorn.. Nämligen..

För övrigt är det lördag och inget händer egentligen.. Det är mulet och åtskilliga plusgrader.. Snön är ett minne blott, och må den så förbli..  Ända in i kaklet.. Varför jag skrev det där om kaklet vet jag inte riktigt, men det är ett trevligt uttryck..

Natten till igår hade jag svårt att somna, så då låg jag och tänkte ut hur jag skulle bära mej åt med en renskuren kotlettbit jag köpt rödlappat.. 

Jag kryddade den med vitlök, rosmarin, peppar och lite salt.. Tillsatte en skvätt soja (därav så lite salt) och en skvätt rödvin.. Det hela lagade jag sen i lergryta.. Klyftpotais till.. Det blev gott.. Om en stund ska jag fixa till en restgryta och ha till lunch..

Man får göra som Kajsa Varg  i n t e  sa: "Man tager vad man haver".. Hon sa i stället så här: "Man tager om man så hava kan"..

Fyra..  k a n  det verkligen bara var  f y r a,  dar kvar till vintersolståndet.. Halleluja..

Det är så mycket jag inte  f ö r s t å r..  Nåja, det är faktiskt åtskilligt som jag begriper också..

Nu ska jag emellertid inte skrävla om det jag begriper, utan gnälla över sånt jag inte för min själs salighet kan förstå..

Nåt jag  i n t e  kan fatta är hur  r e k l a m m a k a r e  i  TV  kan inbilla sej att dom ska kunna sälja varor genom att låta unga som gamla hoppa omkring som galna.. Om jag vill köpa nåt, exempelvis en soffa, vill jag väl för sjutton ta en titt på  v a r a n,  vilket är totalt omöjligt om ett tjog ungar håller på och hoppar sönder den.. Ivrigt påhejade av morföräldrar, som borde begripa bättre..

En annan företeelse som halvt retar gallfeber på mej och halvt gör mej illamående är reklamen för "coola"  kläder.. 

Modellerna ser samt och synnerligt ut att vara döende..  Så likstela och bleka är dom.. Dom kanske redan  ä r  döda förrresten.. Vilka går på sån idiotisk reklam.. 

Ungdomar förstås, menar säkerligen en och annan besserwisser..

Ånä, jag tror faktiskt att ungdomar har både urskillningsförmåga och förstånd att tänka själva.. Tror förresten.. Nä, efter många år på grundskolans  s a m t l i g a  stadier  v e t  jag att det uppväxande släktet inte är nåra själlösa nickedockor som "smarta" reklammakare kan få att hoppa på kommando..

Nu ska jag minsann visa en före och en efter-bild..

Den här bilden tog jag på Valborg i våras.. Jag tog den med den kompakta kameran..

Samma motiv taget den 8:de november med kameran i telefonen..

Lär jag mej bara rätt sköta kommunikationen mellan telefonen och datorn kan jag lägga kompaktkameran i malpåse.. 

Sex dagar kvar till vintersolståndet..

"Vad rätt du tänkt, fast det blev fel"  så  kan man rubricera mitt försök till amarylliskomposition..

Spretigt och dant.. Fast det var som sagt inte meningen.. Nåja, allt kan inte lyckas här i världen..

Lyckades gjorde överföringen från telefon till dator emellertid.. Fast hur jag  b ä r  m e j  å t  begriper jag inte.. Fort går det så jag hinner inte kolla proceduren.. Tja, alla behöver inte kunna precis allting..

En aning  l j u s a r e  är det denna förmiddag.. Visserligen är det fortfarande molnigt, men molnen ligger inte ända ner på marken.. Snön verkar ha försvunnit helt..

Och så är det  l u c i a,  och det bryr jag mej inte om alls.. Jag har hållit i allt för många luciatåg för att jag ska gitta intressera mej för  d e n  begivenheten..

Igår festade Agneta och jag till det med att äta en pizza i Sölvesborg.. Med det sagt, kommer jag att tänka på bondgubben, som var på besök i stan.. Utanför en lokal fann han en skylt med "Pizza 60 kronor"..

"Fnys,  s t a v a  kan di inte, men ta  b e t a l t  dä har di vett till"..

Sju dagar kvar till vintersolståndet..

Ikväll ska väl alla svenskar gå på festernas fest.. Jag för min del kan bara stanna en timme för sen ska jag titta på "Elitstyrkans hemlighet", självplågarnas självplågarfest.. 

Vintern har gett sej iväg för den här gången, och jag saknar den inte..

Bara lite rester är kvar av snön.. Precis nu kastade jag ett getöga ut genom förstret och upptäckte att den lilla gnuttan också har regnat bort..

Jag for in till Karlshamn idag.. Längs dikesrenar och åkerstycken låg bara smutsbruna strängar kvar.. Halleluja och tack för det..

Just nu har jag funderingar på hur jag inte ska fira jul i år heller.. 

En liten skinka, en liten burk sill, lite brunkål och en liten leverkorv (en sån som kryper ur skinnet när man steker den) och en liten flaska snaps är det enda jag ska kosta på mej.. Och så  l j u s  förstås.. Massor med ljus..

Hade vovvarna levat hade vi tagit en promenad i julmörkret och tittat på allt fint som folk har satt upp kring sina hus.. Och sen hade vi gått hem och sjungit alla våra sånger..

Herr Rönnerdahl är inte speciellt intresserad av att vandra i julkvällen.. Och inte sjunger han heller..

Jo, herr Rönnerdahl,  h a n  verkade bli jätte-jätte-jätteglad när jag kom hem från Karlshamn idag.. Han snodde och snodde och snodde runt mina fötter, och när jag tog av mej skorna började han tugga på snörena.. Det  ä r  bra roligt att ha en katt.. Också..

Tio mörka dagar fram till vintersolståndet..