Jag skulle ytterligt gärna visa en bild på en  n ä st a n  snöfri trädgård, men samarbetet kamera-dator vill inte idag.. 

Så jag får  b e r ä t t a  i stället..

Snön är praktiskt taget borta efter en tre-fyra dygn med plusgrader.. Gräset är grönt och syrenerna bär stora knoppar.. Det gör dom  a l l t i d  på vintrarna så  d e t  är inget nytt.. Molnen är låga och fukten ligger tätt mot marken.. Många fryner på näsan åt det här vädret.. Inte jag.. Jag mår förträffligt i blötan..

Jag få passa på att må gott så länge det tillåts mej.. Det ser nämligen mörkt ut i världen just nu..

Jag håller på och läser trilogi om utvecklingen i Europa från ungefär 1300 och framåt.. Jag kan inget annat än förfäras över hur illa det varit ställt under alla århundradena.. Och fortfarande  ä r..

Hela tiden har Europa trasats sönder av krig.. Mord och plundringar och våldtäkter har följt i krigens spår.. Då som nu.. Hur ända in i  h e l v e t e  kan detta få fortsätta århundrade efter århundrade.. L ä r  folk sej ingenting.. Och vad är det egentligen dom krigar om..

Hur länge dröjer det innan Putin släpper  b o m b e n  i Ukraina, och vilka kommer i tur.. Blir det vi.. Väljer sen USA tokskallen Trump igen, ja,  d å  kommer vi att bli stekta samt och synnerligt..

Tom Lehrer sjöng redan för sextio år sen eller så om "We Will All Go Together When We Go".. Tja,  h a n  kanske var den moderna tidens undergångsprofet på fullt allvar.. Halsbrytande  r o l i g  var han iallafall trots, eller  tack vare, sina skräckförutsägeler.. (Han finns på youtube.. Rekommenderas)..

I eftermiddag ska jag och G. gå på julkonsert i Sölvesborg.. Alltid nåt att se fram emot..

Ordningen återställd.. Nu ser det ut som det  s k a  när det är juletider här vid Hanöbukten:

För en stund sen klafsade jag ut med soporna och mötte en grannfru.. Som var ute på en klafsande promenad.. Vi var rörande eniga om att vintern inte är nånting för oss..

Jag hade gärna gått en promenad jag också, men min ena stövel är liksom lite  s p r u c k e n  och föga lämpad att slaskpromenera i.. 

Plusgrader på tredje dygnet.. Blir det frost i natt kommer det att bli avåkningar så Gud sej förbarme.. 

Om jag har räknat rätt, vilkt  h ä n d e r  att jag gör, är det tretton dar kvar till vintersolståndet..

Alltid, nja, för det  m e s t a  iallafall, hittar jag nåt att fröjdas över.. Nu senast har jag upptäckt en serie i BLT, Gökboet, påhittad och superbt tecknad,  av en för mej obekant konstnär, Eva Strömberg..

Serien handlar om en helt  v a n l i g,  smått  t ö n t i g  och  k ä r l e k s f u l l  familj.. Mor, far, två telningar och en katt.. Inget  m ä r k v ä r d i g t  händer här, men det som händer skildras med massor med humor.. Den enda familjemedlem, som är en aning udda, är katten, som förresten också är den enda man får veta namnet på.. Underverket heter Tusse. och är lika besynnerlig som riktiga katter är.. 

Minsann, samarbetet mellan kamera och dator fungerade.. Det hjälpte tydligen att ta i med hårdhandskarna och skrämmas..

Då ska jag passa på och ta en bild som visar hur vädret är här vid Hanöbukten..

Det är plusgrader på andra dygnet och snön har sjunkit ihop betydligt.. Halleluja..  Dessutom blåser det duktigt, precis som det ska här vid Östersjöns Biscaya..

Det namnet, Östersjöns Biscaya, gav min första chef, redaktionschefen på Karlshamns Allehanda, Hanöbukten.. Han var nämligen havs-och sjöfartstokig.. 

Mitt första uppdrag, som ung volontär (det hette så på den tiden) var självklart alltså att intervjua en engelsk skutskeppare, som låg i hamnen med sitt gamla flytetyg..

Det tog mej tre år ungefär att inse, att tidningsvärlden inte var nåt för mej.. Och så bytte jag redaktionsstolen mot katedern och det bytet har jag aldrig ångrat..

Fjorton dar kvar till vintersolståndet.. 

I går fungerade inte förbindelsen mellan kamera och dator alls.. Tro mej, jag gjorde många försök..

För en stund sen bestämde jag mej: Jag köper en  n y  dator, den jag har är ändå rättså åldersstigen.. 

Innan jag paltade på mej för att åka till Elgiganten, med kamera och dator försedd, tänkte jag göra ett sista försök..

Och si  (som det står ni vet  v a r)  nu gick det.. Jag tog ett foto på min vackra novemberkaktus och det gick som en dans att föra över bilden.. Så nu väntar jag med datorbyte tills det blir lite varmare..(Jag kan kanske  s k r ä m m a  den apparat jag har till att sköta sej lite bättre så jag slipper byta)..

Det känns nämligen olustigt att ge sej ut i kylan.. Visserligen är det plusgrader i dag, men det har börjat  b l å s a.. Bra  d e t  förresten, då försvinner snön snabbare.. Bara det inte börja vräka ner mera istället..

Första vintern vi bodde i huset min man och jag, blev det ett fruktansvärt snöoväder precis samma dag skolan skulle börja efter jullovet.. 

Vi var totalt insnöade och kom inte  u t för alla drivor.. Elen gick förstås och vi eldade med  stearinljus i en bleckburk för att få lite varmt kaffe.. Det gick  s å d ä r  vill jag minnas.. 

Femton dar kvar till vintersolståndet.. Fröjdens och klappen i händer..

Jag ska  i n t e  gnälla över snö och kyla, inte heller över mörker, nä då.. Jag ska bara leta reda på  y t t e r l i g a r e  en tröja och krypa ihop i.. Om man kurar ihop sej så mycket det bara går släpper man ju inte ifrån sej så mycket värme.. Tror jag iallafall..

Första advent i dag och solen sken vackert hela dan.. Det är  n u,  när solen gått ner, som kylan kommer krypande.. Den liksom  r i n n e r  uppåt väggarna.. Bor man då, som jag, i ett dåligt isolerat ruckel, ja, då får man frysa.. Nu gnällde jag iallafall.. Äsch..

Samarbetet mellan telefonkameran och datorn har återupptagits.. Åtminstone för en kort stund.. Och jag passade på att föra över ett par bilder från igår..

Det är ett tag sen  s n ö s k y f f e l n  fick jobba.. Men nu står den parat om uti fall att det skulle komma  ä n n u  mera snö.. Den  u r g a m l a  new-dawn-rosen vid trappan har kvar bladen, men i den här kylan lär dom inte hänga kvar så värst mycket längre..

Jo, apropå  a d v e n t:  Jag minns min första termin i byskolan.. Det var advent  och fröken var en skräcködla av rang, och  hyllade tesen att inte spara på riset.. (Nja, nåt  r i s  hade hon förstås inte, men hon slogs handgripligen när hon inte hånade och förlöjligade barnen.. Och  s k r e k  så spottet yrde).. 

Nåväl skräckfröken frågade vad advent betyder, och jag, arma unge, trodde att det betyder  v ä n t a n.. Så det sa jag.. Ridå..

Tja, alla di sorter ska  finnas.. För övrigt är det 17 dagar kvar till vintersolståndet..

Lilla herr Rönnerdahl verkar inte helller gilla kylan.. Han sitter mest i fönstret och betraktar eländet.. Jag undrar vad som rör sej i hans lilla skalle.. 

Jag tittar ofta på TV på kvällarna.. I söndags tryckte jag in mej på "Vem bor här", och kunde inte annat än förundra mej över hur mycket  p r y l a r  en del samlar på sej.. Jag skulle bli  n e r v ö s  om jag kom in i hem så fullpackat som många är.. Nädå, det är inte nåra  f u l a  hem man besöker.. Det är bara för mycket på sina håll..

Jag skulle tro att  v a n l i g a  hem vore mera intressanta att fotografera än dom här utställningsvåningarna..

Hem där tidningar och annat ligger lite hur som helst, och där det står odiskade kaffekoppar på bänkar och bord.. Och där leksaker ser ut att  l e k a s  med.. L e v a n d e  hem med andra ord..

F u l l t  så stökigt behöver det kanske inte vara om man ska visa sitt kök i TV..  Förstås..

Bilden ovan är inte ny.. Jag skulle kunna ta ett kort på den nuvarande röran, men jag är inte mänska att föra över en bild från telefonen till datorn längre.. Jag får ta hela "maskinparken" och åka in till Elgiganten nästa vecka.. Förhoppningsvis kan dom fixa olägenheten..

Om vädret denna lördagsmorron (Du milde är det redan  l ö r d a g!) kan säjas, att det  i n t e  är tilltalande.. Inte på nåra villkor tilltalande.. Dystert är det, och snön har börjat sjunka ihop.. Troligen är det någon plusgrad.. För övrigt är det bara arton dar kvar till vintersolståndet..

Det är faktiskt  m ö r k r e t  som är svårast att stå ut med, och då menar jag inte nån slags  p o l a r n a t t.. Sådna håller vi oss inte med här vid Hanöbukten.. Nä, jag menar det helt tröstlösa halvmörker som kommer sej av tjocka moln.. Vill det sej illa kan det dröja  v e c k o r  innan det klarnar upp.. En vinter såg vi inte solen på sju veckor..

"Föreställningen är över.. Nu går vi och äter".. Sa han, fransmannen Maigret, som var en som var med vid Fredriksten den 30:e november 1718.. Fast han sa det förstås på franska.. 

Igen svensk nånsin har väl blivit så omskriven och omvärderad som Carolus Rex.. För det var så han ville kallas..

Tja, så tog stormaktdrömmarna slut, och väl var väl det.. 

Här står han i all sin glans, kung Karl den unge hjälte, som lyckades med konststycket att få ett helt land att gå i putten.. Sitt eget, märk väl..

Det lär ha varit lerigt, dimmigt och blött den där kvällen för 305 år sen.. I kväll är det långt ifrån dimmigt och blött.. Det är vitt och högt med snö.. Förhoppningsvis smälter den bort ganska snart.. 

Min systerdotter med man var inom ett tag i dag.. Tacksam är jag, för mannen skottade bort snö från mina uppfarter, så i morron kan jag både hämta tidningen och åka och handla, om så skulle behövas.. Idag har jag inte varit utanför dörren.. Jag sitter inne väl påpälsad och värmer mej så gott det går med tröjor och varmt kaffe.. 

Herr Rönnerdahl var ute en sväng vid middagstid.. J a g  stod i fönstret och tittade på honom... Det vill säja: det var  s v a n s e n  jag beskådade.. Resten synes inte mot den vita snön.. Rumpan stack upp som ett litet periskop i drivorna..

"Svept uti sjalarna sitter min mormor"... Nånstans har jag hört den här förvrängningen av "Dold mellan furorna"..

Raden passar förträffligt på  m e j  denna iskalla, snöblåsiga vinterkväll.. Fy Fabian vad jag ogillar det här vädret.. 

Har man som jag ett  d r a g i g t  hus gäller det att palta på sej.. Så mycket som det bara  g å r..

Hade det inte varit för herr Rönnerdahl hade jag satt mej på flyget och farit iväg..

"Vart då," kanske nån undrar..

"Vart som helst där man slipper frysa sej fördärvad.. Inomhus"..

Teven fungerar inte när det är oväder.. Inte ens på sommaren.. Så kväll får jag sticka och lyssna på musik på youtube..

Och det är inte det sämsta det heller.. 

Oavsett om det intresserar nån eller inte kan jag tala om att det är mest wienklassisk musik jag lyssnar på.. Men ibland drar jag till med en Hank Williams eller George Jones.. Klassiska låtar dom också.. Fast i en helt annan genre..

Och en och annan gång plockar jag fram gamla låtar som jag minns från mina tidiga år.. En visa, som jag garanterat inte  kommer att spela, är "Vildandens sång" med Tory Bernhards.. Jag grät floder när den spelades på radion i min barndom, och det vete sjutton om jag inte skulle börja gråta nu också..

Sen finns det ju ett och annat nyare, som jag tycker om också.. Elton John till exempel.. Men han är kanske inte så ny han heller..

Jag  u n d r a r  hur länge vintervädret kommer att hålla i sej.. Måtte, måtte det försvinna snabbt så jag kan veckla ut mej ur sjalarna igen..

För övrigt är det tre veckor till vintersolståndet.. Halleluja..