Idag var det äntligen dags.. Att gräva upp dahlieknölarna..

Busken var både stor och tung.. Desutom hade den förmerat sej så det var  t v å  i rabatten:

Att det plötsligt var två plantor där syns inte på bilden.. Däremot syns min "hjälpträdgårdsmästare" tydligt till vänster på bilden..

Förra våren hade dahlian förmerat sej så pass att jag bnnnnnnnnnnnnnj juhyyyyyyyyyyy (herr Rönnedahls bidrag till krian) kunde ge bort knölar till  n ä s t a n  alla som ville har.. Till våren kommer det att finnas mer att ge bort..

Halva november har redan gått och ännu har vi inte haft nån frost här vid Hanöbukten.. Ju fler frostfria dar som går desto kortare blir vintern.. Min förhoppning är, att det inte blir nån vinter  a l l s..

Innan jag somnar på kvällarna brukar jag roa mej med att knappa runt på youtube.. Där kan man hitta mycket trevligt minsann.. 

Jag har hittat flera av Victor Borges föreställningar och roats kungligt av den finurlige dansken, som vid ett tillfälle beättade om den danske kompositören Hans Christian Mozart.. Allt till publikens (och min) förtjusning..

--Mozart var, som ju alla vet, en  b y s t, hävdar Borge.. --Trots detta fysiska handikapp var han lycklligt gift, hävdar han vidare.. Sen tystnar han och slår sej oberört ner vid pianot..  Medan skrattsalvorna ekar.. 

Carol Burnett och hennes fantastiskt roliga serie från 70-talet har gett mej många glada stunder.. En ofta förekommande  figur spelades av Tim Conway.. "The Oldest Man" kallades inslaget, och Conway spelade en urgammal figur som uppträdde i olika roller.. Ofta tillsammans med Harvey Corman, som han alltid lockade till fniss och skratt genom att göra dom mest vanvettiga improvisationer..

För nåra veckor sen upptäckte jag sedan Tom Leher, men honom har jag redan berömt i översvallande tonarter..

Och nu har jag snubblat över ett gäng sedelärande sketcher, som alldeles uppenbart är  a l l v a r l i g t  menade.. Dom handlar samt och synnerligt om mobboffer, som får sin upprättelse.. 

Dom kan jag bara karaktärisera som roliga baklänges.. Pekoral kallas sånt om jag inte missminner mej.. Men  g l o r  det gör jag..

Om den osynliga tigern i Quebeq har jag redan skrivit.. Applåder för den..

Vem vet, det kanske lurar en osynlig tiger på den  här bilden också.. Fniss..

Veckans bästa dag är snart slut.. Vad har hänt idag då.. Svar: absolut ingenting.. Det har inte ens regnat.. 

Jag tog en liten promenad nere vid stranden i eftermiddags, och fann till min glädje att ingen olja flutit iland där..

Förresten var jag i kyrkan i går, och där togs kollekt upp till förmån för räddandet av våra stränder och vårt djurliv.. Mycket bra av kyrkan.. Fast egentligen borde  r e d e r i e t  få betala både skadorna och insatserna.. Och dessutom få ordentliga bötesbelopp..

En bild från Norje Boke.. Jag tog den i november för nåra år sedan.. Måtte, måtte, måtte det gå att återställa den här miljön tillsammans med alla andra lika vackra.. För att inte tala om alla  f å g l a r  och andra stackars djur.. Förbannade rederi..

Hade jag anlag för att klaga och gråta skulle jag sätta igång en klagovisa av gigantiska mått.. Och alltihop är novembers fel.. Det är så blött och mörkt och bedrövligt att jag inte kan tänka mej nåt bedrövligare.. 

Björnar och igelkottar gör det enda vettiga.. Dom kryper till kojs och sover sej igenom den här hemska månaden..

Plus ett par till..

Bilden tog jag en novemberdag på Stiby och mera november än så här kan det knappast bli..

Fast.. Hur hemskt vädret än är  h ä r  verkar det vara lika bedrövligt norrut.. Där är det  s n ö,  och  d e t  är förvisso ingen höjdare det heller.. 

Agneta, som har bott i Jämtland i många år, säjer, att vintern är trevligare där uppe.. "Det är  l j u s t", säjer hon och syftar på snön..

E n  gång har jag varit i skogen och hundvandrat i snö och månljus.. Och  d e t  glömmer jag aldrig..

Jag tog vår vackra newfoundland och for upp till Ryssberget en vinterkväll och gick en lång runda med honom.. Hur jag tordes göra det kan jag inte fatta idag.. Jag kunde ju ha trillat och brutit nåt och blivit liggande.. Men så långt tänkte jag inte den gången.. L i t e  korkad har jag nog alltid varit..

Nåja, i morron är det måndag.. Alltid något att glädjas över.. Jag får tänka på att lämna in adventsljusstakarna till lagning.. Båda har nämligen pajat.. Och går det inte att laga dom får jag väl skaffa ett par andra.. För  l i t e  advent vill jag också fira..

Jaha, det var  d e n  våren och sommaren det.. Nu är det definitivt  h ö s t.. Körsbärsträden har fällt sina löv och tackar för sej..  Inte  g a v  dom nåt att tala om i somras, men  n å r a  bär blev det iallafall.. Dom flesta fick måsar och kajor för opp i toppen nådde inte jag.. 

Det är lördag och jag har faktiskt tagit en promenad på en halvtimme.. Jag kände att jag  b e h ö v d e  röra på mej.. Och då gjorde jag det..

En som  i n t e  känner för att röra på sej, åtminstone inte just  n u  är herr Rönnerdahl..

"Vi katter  v e t  att ordna det för oss," kurrar han..  

I början på maj tog jag den här bilden.. Jag tyckte mycket om den..

I dag åkte jag förbi trädet och stenmuren, och tog samma bild med höstmotiv..

Man ser att det är med två olika kameror jag fotat.. Telefonkameran  t a r  faktiskt bättre och framför allt skarpare bilder..

Idag kom jag äntligen fram till vaccinationsstället.. Jo. kom  f r a m  gjorde jag väl i går också.. Tre gången tillåmed.. Men eftersom det var en sån fruktansvärd trängsel där, vände jag i porten.,

Så nu är jag vaccinerad både mot covid och vanlig influensa.. Det känns bra..

Lugn och frid härskade i tjället.. Lilla, inte  s å  liten längre, herr Rönnerdahl sov den oskyldiges söta sömn på sitt favoritställe ovanpå armstödet på loppissoffan, och jag satt mitt emot honom och tittade på "Allt för Sverige"..

Och då, plötsligt: Fräs, studs, kraf, krafs.. Som en  r a k e t  for kissen ner från sin upphöjda plats och ut genom kattluckan i faslig fart..

Jag, för min del, lyssnade häpen till den mest besynnerliga sång jag nånsin hört.. Det var  d e n  som skrämt lilla katten halvt från vettet..

Det var en kvinna som  k u l a d e.. Ett slags sätt att ropa in kossorna från betet till  fäboden.. Och tro det eller ej.. Korna  k o m.. Och det gjorde katten också så småningom.. 

Tja, inte lät det vackert, men det är det åtskilligt annat som inte gör heller.. Huvudsaken var ju att kossorna gillade sången och traskade hem när dom hörde den..

Idag har jag varit utanför  v å r d c e n t r a l e n  tre gånger för att försöka komma in och få min covid-spruta, och alla tre gångerna var det så knökfullt med folk att jag vände i porten.. Om det är nånting jag har svårt för så är det att stå och trängas med halva jordens befolkning på ett litet utrymme.. Usch..

Bättre lycka nästa vecka.. Då bör det väl ha glesnat lite i leden..

(O m  nån skulle tycka att rosorna ovanför katten är ovanligt  h å l l b a r a, så  vill jag bara tala om att det  ä r  dom.. Dom är konstgjorda nämligen)..

Nån  b o n n e  är jag förvisso inte, trots att jag ibland inbillar mej det.. 

För ett par år en försökte jag odla potatis, och  d e t  resulterade i ett gäng förkrympta och skorviga exemplar..

Ett år försökte jag mej på vitlöksodlling, och det gick inte mycket bättre.. S ä m r e  kunde det förstås knappast gå..

Nu i sommar har jag "odlat" paprika.. Jo då, det blev nåra kart, men av nån anledning försvann dom innan dom hann mogna.. E n  frukt har kommit till mognad.. Men inte ser den nåt vidare ut, liten och skrynklig som den är..

Bättre har jag lyckats med rosmarin.. Kanske det beror på att det är väldigt  l ä t t  jord här hos mej.. Flera rosmarinbuskar har tillåmed övervintrat.. Att dom sen har gått ut beror förmodligen på att dom  t o r k a t.. 

I sommar satte jag emellertid en rosmarin i en kruka och den har jag tagit in och ställt i hallfönstret:

Katten som ligger och glor är  i n t e  levande.. Inte uppstoppad heller.. Givetvis.. Det är en porslinskatt i tämligen naturlig storlek.. Många har lurats att tro att det är en  r i k t i g  katt.. Ett påstående som herr Rönnerdahl föraktfullt fnyser åt..