Så  o t r o l i g t  glad blev jag i går vid middagstid när lilla herr Rönnerdahl plötsligt kryade på sej och var som vanligt igen.. 

Tänk vad man ändå kan fästa sej vid en liten katt..

Och så sov han som han ofta brukar uppflugen på armstödet på loppissoffan..

Idag har jag varit på vårdcentralen och tagit en del prover, som ska analyseras inför mitt möte med läkaren på kirurgisk-onkologiska mottagningen på sjukhuset i Avkroken.. 

Jag tycker mej må bra och har inga bekymmer för hur utgången av besöket där om två veckor ska gå.. 

Hösten är kommen och träden början skifta färg.. Framför allt björkar och lönnar.. Sist ut brukar ekarna vara.. Både på vår och höst..

Efter jag varit på vårdcentralen for Agneta och jag och hennes små daghundar: Solveig och Bodil upp till Nytorpet och grillade korv.. Det var länge sen vi grillade så det smakade nykommet och bra med kabanoss, bröd, senap och hackad rödlök..  K a f f e  inte att förglömma med knastriga svängstaskorpor därtill..

Dagmatte med vovvar.. Trubbnosade små bostonterriers som synes..

Jag är bekymrad, men inte så mycket som för en stund sen..

LIlla herr Rönnerdahl mår inte riktigt bra.. Han gick till sängs redan vid niotiden i går kväll.. Och sen har han stensovit hela natten.. D e t  är inte likt honom..

När jag gick upp för en stund sen låg han fortfarande och sov.. En tröst är dock, att han tassade upp och hälsade på mej och  s p a n n.. Nu  v e t  jag att katter ibland spinner för att trösta sej själva när det fattas dom nåt, men det verkade ändå som om spinnandet var riktat mot mej..

Nu har han gått ut, och  d e t  bekymrar mej också.. Hoppas gör jag dock att det bara handlar om att kissa och bajsa.. Sjuka katter brukar gå undan för att dö i ensamhet, men jag  t r o r  inte att han är  s å  sjuk.. Då skulle han väl knappast ha vänslats med mej.. Eller ens rest sej från sin bädd..

Hela dan i går (nästan iallafall) var jag med Agneta i Avkroken.. Hon hade bokat in ett besök på sjukhuset.. Som väl var, var det inget fel på henne.. 

Om två veckor är det min tur för återbesök.. Hoppas, hoppas att jag också får ett gott besked.. Jag  m å r  iallafall bra..

Och så håller jag alla tummar jag har för att lillla katten ska bli helt återställd..

Så  h ä r  vill jag se lilla katten.. Spandandes ut genom köksfönstret på grannens trädgård.. Det kamske kan komma en fiende smygande..

Det tog sin tid, men nu är  e t t  framstycke på mitt koftsticke klart.. Innan jag börjar med nästa tänker jag göra ett mellanspel med att sticka en  ä r m.. Ja, det ska ju så smångom bli  t v å  förstås.. Men hjärnan behöver vila sej ett tag från all koncentration som krävs för att få till ett diagonalmönster och få det  r ä t t .. Nästa måste dessutom vara vänt åt  a n d r a  hållet.. 

L i t e  anledning att malla mej har jag.. När hela jobbet är klart ska jag malla mej  m y c k e t.. Tja, under förutsättning att det bllir lika bra som det jag stickat hittills.. Förstås..

Igår hände en liten solskenshistoria.. Det var så här:

Agneta och jag tog lite fika med oss och åkte upp i Nytorpet.. Där var det som vanligt en hel del folk, som promenerade och njöt av det fina sommarvädret..

Vid grillen stod ett par män, alldeles uppebart inte sådana som var födda här, och höll på med matlagning.. 

Vi satte oss vid ett bord under ett stort träd och plockade fram vårt fika.. Folk kom och gick.. En del bytte vi nåra ord med, andra bytte vi bare hälsningar med att vinka.. 

Plötsligt kom en av dom matlagande männen fram till oss och bjöd oss på ett grillspett.. Så trevligt.. Nåt sånt tvivlar jag på att svenska karlar skulle ha gjort.. Gesten gjorde oss iallafall väldigt glada.. Förundrade liksom.. Dom bara bjöd utan att vilja ha nåt tillbaka.. Dom bara log vänligt, lämnade spettet och gick tillbaka till sitt.. 

"They made our day," som engelsmannen så vackert skulle ha sagt..

Tja, vad allt jag begriper bör detta ha varit sista sommarsöndan för i år.. 

I det vackra sensommarvädret gjorde Agneta och jag en svamputfärd till Stiby i går.. Vi trodde väl att vi skulle hitta svamp.. E n  enda stolt hittade vi, och den var bara något över knoppstadiet:

På Stiby växer annars mest ekar och hassel.. Stora rejäla ekar och vidlyftiga och höga hasselsnår.. En hel del avenbok hittar man där också.. Samt vanlig bok förstås.. Murgröna växer där i stor mängd.. Och vildkaprifol..

Detta är ingen gammelek, snarare en ungdom på sisådär ett par, tre hundra år..

Dom största och mest omfångsrika hasselsnår jag vet växer på Stiby.. Och det är  g o t t  om dom.. 

(En gång för länge sen, när jag var där med min vackra mewfoundland Piccolo, fick jag för mej att äta lite nötter.. 

Det var dumt gjort för jag knäckte inte bara nötter utan också en tand.. Givetvis trodde jag att mina tänder skulle tåla en liten  n ö t..)

Inte bara  s t o r a  växter trivs på Stiby.. Tittar man noga ser man pyttesmå ängsnejlikor bland gräs och andra växter..

En alldeles färsk  e k p l a n t a  ser man också..

När   j a g  och andra som i skrivande stund traskar omkring här på jorden, är borta sedan  l ä n g e  finns den kvar, och börjar närma sej "mannaåldern".. Om nu inte krig och miljöförstöring tagit kål både på den och allt annat..

Efter hårt arbete på nattskiftet stensover min lille dråpare:

Fotot tog jag precis  n u.. Som synes har jag kommit underfund med hur man för över bilder från telefonen till datorn.. Alldeles på egen hand har jag gjort det.. Jag  ä r  nog rätt begåvad iallafall..

Sensommaren fortsätter med oförminskad kraft.. Men morgnarna och kvällarna är dimmiga.. Åtminstone här vid havet.. Hur  n ä t t e r n a  är vet jag inte, för då sover jag, och kattskrället behagar inte berätta om hur det är..

Det känns som om jag håller på att komma på något.. Den  h ä r  bilden tog jag häromkvällen när jag tittade på svenska truckers på TV.. 

Det är helt ofattbart att  j a g  har blivit  d a t o r b e r o e n d e.. Jag, som ansåg att datorer var totalt onödiga för vanligt folk.. Rymdresekonstruktörer och andra konstuktörer var vad dom var ansedda för och att jag skulle skaffa en sådan apprarat var bara skrattretande.. Möjligen kunde jag ha en för att spela "röj" på.. Och  kanske även tota ihop ett och annat protokoll över vad som sej i klassrummet förevarit hade..

Nu har som bekant nån fifflare uppe i hierarkin varit och ändrat så jag inte kan föra över nytagna bilder.. Bilder som jag tagit med min telefonkamera.. Skarpa tydliga bilder, som jag precis har börja kunna redigera lite smått.. Och nu kommer jag inte åt dom..

Jag sadlade min gamle trotjänare och for in till Elgiganten i Karlshamn, som sålt kameran till mej.. Jag tänkte väl att dom skulle kunna få apparaterna att samsas igen, men när jag kom  d i t  hade dom inte öppnat för dagen, så jag fick åka hem igen.. Suck..

Jag får försöka igen lite senare på dan.. Är det datorn som inte behagar samarbeta kanske det är dags att byta ut den.. Den har dock sex-sju år på nacken..

En hemsk tanke slog mej plötsligt.. Det är kanske  j a g  som bör bytas ut.. Jag har ju åtskilligt  f l e r  år att bära på..

Och följaktligen kom jag att tänka på Tom Lehrer och hans hemska låt "When you are old and gray"..

Nu ska jag sätta in en bild (hoppas jag) från förra året:

Hurra, det  g i c k.. Bilden visar små chrysantememer som jag fått av en kollega.. Dom har precis börjat blomma..

Hur det kommer att gå med bildhanteringen fortsättningsvis, ja,  d e t  är skrivet i vind och rinnande vatten.. Det får kanske bli en ny dator iallafall.. 

Nåt fullständigt  o b e g r i p l i g t  har hänt med relationen telefon-kamera-dator.. 

När jag ansluter kameran får jag upp en display som berättar en massa för mej som jag inte kan läsa.. Jo,  l ä s a  det kan jag, men jag förstår inte vad det betyder.. 

Är det inte själva tusan, att det ska göras ändringar utan att fråga om man får först.. Som det är nu kan jag inte skicka nåra bilder.. När jag träffar B. ska jag be henne förklara för mej och lära mej hur man gör för att sända bilder.. 

Om nu  h o n  kan det..

Jag tittar en hel del på TV, främst på trevliga program, Kompani Svan och BBC Nordic tillexempel..

Ett par program, som jag gillar högt och rent är "Svenska truckers" och "Vägens hjältar".. 

Det är inte klokt så skickliga dom här vägfararna är.. Dom tar sej fram i vilka hemska omgivningar som helst med jättebilar som väger hundratals ton, och om vägen skulle brista under dom, eller nåt annat hemskt skulle hända, står vägens hjältar redo att bistå..

Dom här programmen är mera spännande än nån skrivbordskonstruerad deckare.. Ibland törs jag inte ens titta utan blundar hårt och kryper ihop i soffan.. 

Jag tog förresten en bild igår kväll, när man visar hur ett team med ett högt skjul på flaket, tar sej under en bro.. Med minsta möjliga maginal.. Jag tror inte det var en decimeters mellanrum upp till bron.. Inte ens en  h a l v.. Men  d e n  bilden kan jag inte visa eftersom nåra snillen har "förbättrat" bildhanteringen i datorn..