Nån  b o n n e  är jag förvisso inte, trots att jag ibland inbillar mej det.. 

För ett par år en försökte jag odla potatis, och  d e t  resulterade i ett gäng förkrympta och skorviga exemplar..

Ett år försökte jag mej på vitlöksodlling, och det gick inte mycket bättre.. S ä m r e  kunde det förstås knappast gå..

Nu i sommar har jag "odlat" paprika.. Jo då, det blev nåra kart, men av nån anledning försvann dom innan dom hann mogna.. E n  frukt har kommit till mognad.. Men inte ser den nåt vidare ut, liten och skrynklig som den är..

Bättre har jag lyckats med rosmarin.. Kanske det beror på att det är väldigt  l ä t t  jord här hos mej.. Flera rosmarinbuskar har tillåmed övervintrat.. Att dom sen har gått ut beror förmodligen på att dom  t o r k a t.. 

I sommar satte jag emellertid en rosmarin i en kruka och den har jag tagit in och ställt i hallfönstret:

Katten som ligger och glor är  i n t e  levande.. Inte uppstoppad heller.. Givetvis.. Det är en porslinskatt i tämligen naturlig storlek.. Många har lurats att tro att det är en  r i k t i g  katt.. Ett påstående som herr Rönnerdahl föraktfullt fnyser åt..

Så blev det då november till slut, en månad som, åtminstone jag tycker direkt illa om.. Inte nog med att den är mörk och blaskig, den förefaller direkt ondskefull.. Om nåt sånt är möjligt..

Varför påstår jag att en månad kan vara ondskefull.. Den är varken det ena eller det andra.. Frågan är om den ens  f i n n s..  Det är nog så att tidsindelning är nåt som vi mänskor har hittat på.. För väldigt länge sen kom nåra snillen, jag tror det var sumererna, på idén att spalta upp tiden i enheter.. Jo då, visst var det praktiskt.. 

Jag undrar just hur världen skulle ha sett ut om inte tiden varit sådan vi känner den.. Hur gammal skulle man tillexempel ha varit.. Tja..

Jo, varför jag benämner november som ondskefull beror på att dom flesta  s o r g l i g h e t e r  som hänt i mitt liv har inträffat just den här månaden.. En sorgens månad har den ofta varit..

Det enda bra med november är att den är  k o r t  och att den mynnar i advent.. Då är det ljust och fint och trevligt att traska runt i byn på kvällarna och njuta av alla ljusen.. 

Så roligt det var att ta en hund, eller två, med sej och ge sej ut i mörkret och beundra alla dekorationer i fönster och  i trädgårdar.. Detta hände  i n n a n  dekorationerna blev alltför överlastade, som man kan se numera.. Lagom har alltid varit bäst..

November i sin pryndo.. En vandring på Stiby i november för nåra år sen.. Tittar man noga kan man se en liten hund strax nedanför mitten till höger på bilden.. 

Tack och lov är läckande TT-färjan nu indragen till Stillerydhamnen utanför Karlshamn.. Rederiet har tillåmed bett om ursäkt.. NU gäller det bara att ordna det finansiella också.. Ägarna lär inte vara direkt barskrapade av vad som framgår i dagens BLT..

Att hålla på att fundera ut hur ett tekniskt underverk som min telefonkamera fungerar kräver sin kvinna.. Perspektiv har fått en ohygglig betydelse, vilket jag knappast kunnat tro.. Inte herr Rönnerdahl heller:

--Aldrig i livet ser jag sån ut.. Matte, du har gjort mina  b a k f ö  t t er  lika stora som dina  e g n a.. För att inte tala om  m a g e n.. Och var har min svarta  s v a n s  tagit vägen..

Vi får vara ytterst tacksamma att inte  v i  ser lika klart som kameran.. Jag undrar hur  j a g  egentligen ser ut.. På riktigt..

Den absolut värsta månaden är november.. Mörk och blåsig och fuktig.. Men väldigt vacker.. Åtminstone i början..

Bilden tog jag för ett par timmar sen på Nytorpet.. Agneta och jag och dagvovvarna Solveig och Bodil var där och ordnade med en liten grillunch i all enkelhet..

Dom största träden har redan fällt sina löv, men småbokarna behåller sina ett tag till..

Om en stund ska jag åka och byta till vinterdäck, nåt jag gör varje höst trots att det inte varit nån vinter på flera år..

I går precis klockan 06:15 blev jag ett  h e l t  år äldre.. Skiftet gick på ett kick, och jag ser precis likadan ut som tidigare..

Nu vänder vi ryggen åt det gamla, och tassar på försiktiga fötter det nya till mötes..

Det är bekymmersamt här vid Hanöbukten.. Vädret är råkallt, men det blåser iallafall inte.. Oljesanerarna har inget lätt jobb precis, men deras insats är ovärderlig..

Jag kan inte låta bli att undra om fartyget egentligen var sjövärdigt.. Nåja, det får undersökningar avgöra.. Enligt mej borde  r e d e r i e t  få betala det mesta av vad saneringen kostar.. Men vad jag vet har det inte ens hört av sej..

Den sista dagen på oktober, den trettisiste som nån sa, är det och ännu har det inte varit nån frost här hos oss.. Och massor med löv hänger kvar på träden.. 

Jag ser på TV vilka hemska snöoväder som rasar lite längre norrut.. Sällan är det sådant väder här, men en och annan  snöstorm kan jag minnas.. Jag hoppas innerligt att vintern ska utebli i år också som den så snällt har gjort i flera år nu.. 

Jaha, så var den då slutligen här: h ö s t e n.. Något försenad vad det verkar..

Så här ser den ut från mitt fönster denna blöta söndag den 29:e oktober..

Jag förmodar dom flesta känner sej en aning desorienterade idag.. T i d e n  stämmer inte riktigt.. Min  i n r e  klocka säjer 09:52, men klockan på väggen säjer 08:52.. 

En hastig koll på armbandsuret ger  o c k s å   08:52.. Tja, man får gilla läget.. Nåt alternativ ges inte..

I morron blir jag ett helt år äldre, nåt jag  i n t e  firar.. Har inte gjort på flera år.. Men ändå kommer tankarna.. Helt objudna..

Hade jag inte kommit under behandling för ett och halvt år sen, hade jag definitivt inte fått uppleva morrondagen.. Knappast föregående 30:e oktober heller..

Så, visst, har jag oerhört mycket att vara tacksam för.. Och det  ä r  jag..

Det börjar blåsa upp.. Det måste vara rysligt att gå vid stränderna och sanera olja en sån här dag.. Uppslutningen kring räddningsarbetet är total.. Det är bara  r e d e r i e t  som inte ställer upp.. Tja, dom skäms kanske alltför mycket för att våga visa sej.. Navigeringsmaskineriet lär ha varit en  t r a s i g  GPS  hanterad av ett par okunniga besättningsmän.. Tja..

Det är som sagt senhöst, söndag, blåst och regn.. Ibland tänker jag att det hade varit roligt att fira födelsedag runt missommar.. I trädgården med gräddtårta och massor med söta, goda  j o r d g u b b a r.. Och solsken och fågelsång.. 

Nåja, huvudsaken är att jag lever och mår bra.. Och det  g ö r  jag..

I min telefon finns en kamera.. Det var först i somras som jag började försöka mej på att använda den.. Jag kan inte annat än förundra mej över hur  b r a  den faktiskt är, och ändå har jag bara begripit mej på dom allra enklaste funktionerna.. Hur bra ska det inte bli när jag  l ä r t  mej hantera den ordentligt.. Om jag nu göra det, förstås..

I går kväll, när jag satt i halvmörker.. nästan iallafall.. jag hade bara en enda lampa tänd, fick jag för mej att prova ljuskänsligheten på apparaten.. 

Som  b i l d  är det här ingenting att hänga i julgran, men för att visa hur ljuskänslig apparaten är, är den super.. Jag skulle tro, att det är så här  k a t t e n   ser i halvskumme.. 

I natt ska klockorna ställas om.. Igen.. Det börjar bli en aning tjatigt med dessa ständiga tidsomställningar..

Jag finner stort nöje i  b e f ä n g d h e t e r   och igår kväll hittade jag en dundersådan på dolda kameranprogram  på youtube..

Scenen föreställde ett zoo, och i detta zoo var en jättestor  b u r  med en skylt "invisible tiger" uppsatt.. 

Tro mej eller ej, men framför buren bildades en skara gloende mänskor.. Plötsligt började det röra sej i halmen på burens botten och åskådarna flydde i panik.. 

Inte för att jag  v e t  men jag hade kanske sällat mej till den gloende skaran själv för att titta på den osynliga tigern..

För ganska många år sen tog jag följande foto under en promenad på Stiby.. Jag kallade den 2:a Mos 3:2 och kände mej stolt över hur fyndig jag för en gångs skull var: