--Idag, sa matte sorgset, idag är det  n o v e m b e r  på det allra sorgligaste sättet: dimma och mörker..

--Dessutom, sa hon, är det vindstilla, och det betyder, att dimman inte blåser iväg..

Matte påstår bestämt, att november är den månad som har alltid kännts trist, för att inte säja sorglig..

--Upp med hakan, matte.. Snart är det advent, och då ljusnar allting..

--Och sen är det vintersolstånd och jul, och  d å  kan man börja mån bra igen, säjer matte..

Egentligen  f i r a r  vi inte jul (Lika lite som andra helger), men matte brukar alltid laga till en liten skinka och köpa lite brunkål.. Kanske en burk sill också..

Och så tänder vi alla ljus vi har och sjunger alla julsånger vi kan, så, visst, visst kan man säja att vi också firar jul..

Snart lyser adventsstakarna.. Vi längtar..