I dagens tidning på sölvesborgssidan hittar jag följande:

Det här är väl ändå så  l å g t  man kan sjunka..

Jag undrar om nåt sånt kunde utspelas i nåt annat land.. Jag tror knappast det..

Svenskarna är sen Gustav Vasas och Luthers tid  u p p f o s t r a d e  att lyda och huka sej för överheten.. Att utge sej för att vara nån slags  ö v e r h e t  genererar goa pengar i uslingarnas fickor..

Tänk om  s t r a f f s a t s e r n a  också skulle gå tillbaka till 1500-talet, då skulle nog bedragarna passa sej..

Häromdan kom jag på att jag ska göra i ordning en liten rabatt med  j u l r o s o r  (fast  r o s o r  är det inte fråga om) i sommar.. 

Jag längtar till våren när det blir dags att "påta" igen.. Måste sätta igång med att få upp  k o n d i t i o n e n  ordentligt.. Fast mot  d e t  förslaget protesterar  l a t m a s k e n   och vrider sej runt i hela mej..

Klockan är 15;05 och det är den 22e januari.. Solen skiner.. Genom fönstret ser "återstoden" av trädgården ut som ovan..

Jag skrev  å t e r s t o d e n  av trädgården för det är inte mycket som påminner om den vackra plats den en gång var.. Jag undrar om jag ska kunna återställa den.. Lätt blir det inte.. 

..

Sommar och sol.. Det  h ä r  är nåt jag får jobba på om nån månad.. (Förra bilden tog jag från fönstret längst bort)..

Till vänster ser man hur rikt paradisbusken blommar..

Idag har jag varit på kurs och lärt mej en hel del om osteoporos.. Det är synd att jag inte hade dom här kunskaperna för nåra år sen.. Då hade jag sluppit både ryggont och benbrott.. Tecknen fanns, men jag kunde inte tyda dom..

Nåja, i morron börjar mitt nya  m e d v e t n a  liv.. Motion kommer att ingå.. Men aldrig jag går på ett gym.. D e t  vore ungefärligen lika med  d ö d e n.. Så illa tycker jag om gympasalar.. Bara  l u k t e n  i ett omkläd ingsrum får mej att vika mej dubbel av illamående..

Agneta och hennes goda vän R. med äkta man sitter just nu på ett plan till Thailand.. Jag hoppas, hoppas att deras resa ska bli fin och att dom ska få härliga upplevelser..

Själv skulle jag dra mej för en så lång resa.. Europeiska städer ligger bättre till för mej.. Vem vet, jag kanske får pengar över när badrummet är färdigutrustat.. Då reser jag till Rom.. Eller Wien.. Riga vore heller inget dumt resmål.. 

Minsann.. Jag  h a r  namnsdag.. Den 24 juli, mitt i fruntimmersveckan och fem månader kvar till julafton.. Tack Birgit, som visste detta.. 

Jag är mycket för att bevara och förbättra  miljön, och jag anser att Greta Thunberg gör en stor insats.. Desstom är jag säker på att  a l l a  kan göra en insats.. Många bäckar små..

Sen jag fick mina nya  s o p t u n n o r  får jag glömma närmiljön.. Aldrig har mitt kök varit så skräpigt och rörigt som nu.. Men  s o r t e r a t  blir det..

Diskbänken, både inuti och ovanpå, svämmar över av påsar och paket med olika slags sopor.. Plus den vanliga röran..

Det är tur att jag inte är städfreak..

Jo, apropå miljön.. J a g  kan inte begripa varför man inte slutar med  m o t o r t ä v l i n g a r.. D o m  om nåt är rena döden för miljön.. 

På TV finns dessutom en engelsman, som bränner gummi och bensin under höga och entuiastiska vrål.. Varför envisas man med att sända  d e n  smörjan..

Och så gnäller man över att kossor rapar.. 

I dag  b l å s e r  det.. Det blåser av bara attan.. Temperaturen ligger på cirka tio plus, men på grund av blåsten känns det som tio  m i n u s..

Jag såg ett program om bantning häromdan.. Det hela gick ut på att bara man äter lite mindre och rör på sej lite mer, skulle man gå ner i vikt.. Och  d e t  vet förstås alla mänskor alla redan..

Och så sa specialisten nåt  m y c k e t  besynnerligt.. 

--Bara genom att  v a k n a  på morronen har man förbrukat 1700 kalorier, sa han..-- Det är lika mycket som 17 limpskivor, sa han, och travade brödskivor halvmeterhögt..

K a n  detta verkligen stämma, skulle man kunna lägga sej och  s o v a  nåra veckor, vakna med jämna mellanrum och gå ner nåt besumligt i vikt.. Bara genom att  v a k n a  då och då.. Nja.. Jag  u n d r a r.. 

Vid ett par tillfällen i mitt liv har jag bantat.. Och det har gått bra.. 

Första gången var jag 23 och hade lagt på mej en hel del.. Efter en åtta månader ungefär var jag smal igen, och  d e t  höll  en tio år.. Tredje gången var jag närmare 50.. Numera får jag väl räkna mej som tämligen slank utan att behöva anstränga mej..

På den avlägsna tid då jag var  u n g,  var det ingen som var tjock.. Iallafall ingen  u n g  mänska.. Numera verkar det som om ganska många ungdomar dras med övervikt.. Tillåmed en del  b a r n  är för tunga idag.. Och  d e t  är givetvis inte bra..

Dagen ökar ständigt både på morron och eftermiddag.. Jag har köpt en gammaldags almanacka så jag kan följa utvecklingen dag för dag..

I mitt barndomshem hade vi alltid en sådan almanacka, och jag minns att det lilla barn som var jag, satt och stavade i den.. Stavade och läste och knegade på med stor flit..

"Giv, o Jesu, fröjd och lycka" stod det allra först, och sen kom kungahuset och dess medlemmar.. Gustav V  var fortfarande kung och han hade en förskräckligt stor släkt.. Och alla hade en lång radda namn..

Jag vill minnas, att det första namnet på året var Svea, och  d e t  är det fortfarande.. Jag kollade precis..

Vad jag kan minnas, har jag aldrig haft nån  n a m n s d a g,  men  f ö d e l s e d a g  har jag förstås, och då har Elsa namnsdag..

Idag har jag gått en timslång promenad på Stiby.. Kortet tog jag för flera år sen, och var gång jag tittar på det tänker jag på hobernas tröstlösa vandring mot Mordor..

Jag vill först och främst tacka signaturerna Jammar och Diana för hälsningar.. Ni ska veta att jag uppskattar dom..

Till Diana vill jag säja, att meningen med vad som händer oss inte alltid är så uppenbar som den var med mej och vurpan.. Men den  f i n n s  där.. Men det kan ta tid innan vi ser den, och ibland går den oss helt förbi..

Jammar vill jag påminna om vintern 1989.. Precis den här dagen det året var jag ute och jobbade i trädgården.. Varför kommer jag ihåg  d e t.. Jo, därför att jag var så "inihärmeligt" lessen just den dan..

Precis nu slog det mej, att man oftast kommer ihåg när man varit lessen eller när man gjort nåt  d u m t.. Ibland är det ena en följd av det andra.. Förstås..

Jag är inte dummare än att jag inser, att jag gjort  b r a  saker också, men  d o m  stannar inte lika lätt i minnet som dom andra, dom man helst vill glömma..

Jo,  e n  sak som var bra minns jag.. Den hände för massor av år sen och gick till så här..

Det var en dimmig novemberkväll.. Jag hade varit i Mörrum och hälsat på min moster och morfar och var på väg hem.. På bron mötte jag en kvinna med en stor newfoundland.. Alltså bara  m å s t e  jag stanna och prata.. (Detta hände sej när jag oh min man själva hade en stor, vacker noff)..

Just då kom en otroligt berusad ung man vinglande.. Bedrövligt tunnklädd..

--Herregud.. Han kommer att bli överkörd eller frysa ihjäl..

In med killen i bilen.. Lealös och bedrövlig som han var lyckades han iallafall sluddra fram var han bodde.. I Karlshamn.. På Prästslätten..

Med rutorna nedrullade (J a g  ville ju inte bli berusad av  å n g o r n a) letade jag upp huset han bodde i och fick ut honom ur bilden.. 

Det sista jag såg av honom var när han satt och spydde i en rosenrabatt.. 

(Det var nog den enda gången  j a g  varit kollega till en barmhärtige samariern)..

Vår sista noff, Björntorps Piccolo, precis nyanländ vid Valborg 1982.. Han blev mycket stor.. Och blyg.. Och snäll..

Jag är väldigt  g l a d.. Denna veckan har jag nämligen gjort  t r e  hyfsat långa promenader i skog och mark.. Med Agneta och hennes lånehundar.. Solveig i går och i förgår och Joy i dag.. (Solveig är ett tämligen besynnerligt namn på en hund)..

Idag gick vi sternörundan (jag  v ä g r a r  att stava Sternö med ä) och det gick hur bra som helst.. Det verkar som om jag håller på att få tillbaka lite av min kondition och benstyrka.. Halleluja..

Utsikten över havet mot Hanö till var lika .. hjärtans fantastiskt underbar som alltid.. Antingen det är sommar eller vinter..

Kortet tog jag julafton.. Sen dess har jag inte varit på Sternö.. (Sternö är inte en ö, men en halvö.. Man kör bil ut dit)..

Det blir kanske snart dags att åka ut till  H a n ö  igen.. Sommaren 2018 var vi där massor med gånger, Agneta och jag..

I somras var jag  i n g e n s t a n s.. 

Kortet tog jag från landsidan på Hanö sista gången vi var där.. Sista färden vi kunde göra på sommarkortet..

Jo, jag har kommit på  n å t,  nåt väldigt viktigt.. 

Jag är otroligt tacksam för att jag stöp och bröt benet i somras.. Tack vare vurpan upptäcktes att jag har benskörhet.. Och  d e n  kan åtgärdas.. Inte så att nytt ben växer ut, men det som finns kan räddas från att förvandlas till plockepinn.. Och tack vare medicineringen har jag inte alls lika ont i ryggen längre.. 

Tänk, att nåt ont i själva verket var nåt   g o t t..

Det är knappt man tror sina ögon.. Snödropparna har redan gått i knopp på östsidan..

Lika välkomna varje år..

Ett litet experiment:

Jag klippte av ett ruskusblad med en liten, liten planta på.. Och satte den i jord och vatten i en liten nålburk, som nog innehållit karameller en gång i tiden..

Det ska blir så spännande att följa utvecklingen.. Risken finns förstås, att det inte blir nån utveckling alls..

Förhoppningen är, att det blir en riktig  b u s k e  av det pyttelilla anlaget..

Idag har det varit rena våren med solsken över Stiby, dit Agneta och jag styrde stegen..

Iförmiddags satt det en flock  s i d e n s v a n s a r  i en buske här hos mej, men innan jag fått tag på kameran hade dom gett sej iväg igen.. Så går det nästan alltid, när jag vill försöka mej på att fotografera levande varelser..

"Kate och Leopold", en alldeles underbar litet må-bra-film, såg jag i går kväll.. Inte på viddel dock.. Den går på TV4 film i eftermidag igen.. Om nån skulle vara intresserad..

Mina ruskuskvistar, som jag satte i vatten i slutet av oktober, lever fortfarande.. Dessutom verkar "bladplantorna" ha blivt fler.. Jag begriper inte detta... Heller..

Inatt drömde jag, att växten i mitt köksfönster skjutit ett skott  t i l l.. Vaknade och fann att det var  s a n t..

Det är väldigt litet ännu så länge, men tittar man alldeles till vänster ser man det..

Apropå sanndrömmar.. Jag tror jag ska våga mej på en liten limerick, hämtad ur en bok, köpt på bokrea för tusen år sen.. 

"There was an old man of Peru

Who dreamt he was eating a shoe

He awoke in the night

With a terribel fright

And found it was perfectly true"..

Solen skiner, och jag ska ut i skogen.. Det gäller att hålla tungan rätt i mun så jag inte står på öronen.. D e t  har jag som bekant lätt för.. I dagens läge vore det mindre lyckat.. Men jag går inte ensam.. Det törs jag inte längre..