I går hade jag med en bild från stora Kroksjön, och  d e n  blev uppskattad.. Tack för det.. Jag tror alla jag känner (fast det är inte så många) uttryckt sin uppskattning av den..

E g e n t l i g e n  är det inte  svårt att ta naturbilder.. Motiven  r ö r  sej ju inte.. Det är mycket svårare att fota levande varelser..

En gång försökte jag ta ett kort på en  e k o r r e  i ett hasselsnår.. Den rackarn snodde så det enda som kom med på bilden  var en bit av svansen..  (Jag ska bespara läsarna  d e n  bilden)..

En  a n n a n  bild, som jag tog på nyårsafton. när jag passade lilla Skorpan, uppskattades inte alls lika mycket.. Trots  att  d e n  var  m y c k e t  svårare att ta:

Jag tycker det är en synnerligen  l e v a n d e  bild.. Jag kallar den "Allt matchar", och känner mej  n ö j d.. 

Just nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att åka till äldreboendet.. Jag ska göra mitt sista läspass där idag.. Egentligen skulle jag ha gjort det  f ö r e  jul, men jag blev magsjuk och fick ställa in.. Det skulle glädja mej mycket om lyssnarna kommer ihåg mej.. Det är nämligen ganska  l ä n g e s e n  vi sågs..

(Jäklar vilken bra bild på Skorpan)..

För nåra år sen skulle sophämtningen effektiviseras.. Man fick välja mellan  två  s t o r a  tunnor eller två små..

Eftersom jag inte har så mycket sopor (Jag är sparsam med  s t ä d n i n g e n  och äter upp alla  r e s t e r.. Utom dom m ö g l i g a.. så valde jag alternativet  s m å..

Häromdan utgick emellertid från VMAB ett påbud, att alla, som har  s m å  tunnor, ska få höjd avgift, och alla, som har stora ska få sänkt.. (Nja, det där sista var nog bara  ö n s k e t ä n k a n d e  från min sida)..

I alla fall bestämde jag, att jag i fortsättningen ska ha  s t o r a  tunnor.. I morse stod dom på garageinfarten och tronade i grönskan..

Och så var det medsänt  s k ö t s e l r å d:

Och  d e t  var ju bra..

Hur jag ska kunna  f y l l a  dom här jättekärlen vete tusan.. Jag ska kanske  s a m l a   i h o p  sopor i hela byn..

(Jag har hört, att det ligger mycket  p e n g a r  i sopor, men hur  d e t  kan komma sej kan jag inte begripa.. Heller)..

Vad kan passa bättre en mulen och mörk trettondagsafton än att göra en skogspromenad.. Hela förra veckan fick jag hålla mej i stillhet eftersom foten illfänades, så idag var det skönt att komma ut till Nytorpet med Agneta och hunden Solveig..

Det var  v ä l d i g t  mycket folk ute i spåren.. Dom tänkte sej väl att stöta ner all julmaten, kantänka..

Det är glädjande, att så många ger sej ut.. "De kommo från syd och nord" med gamla och småbarn, rollatorer och barnvagnar..

Stekoset låg tjockt över grillplatserna och lilla Solveig sniffade och sniffade.. Lös fick hon inte vara bland alla läckerheterna.. 

LIlla Solveig är en väldigt  f r e d l i g  liten hund.. Förmodligen har hon ett jättestort ego.. Dom, som har det behöver inte slåss och bråka..

Det låg början till is på lilla Kroksjön:

Den här bilden är jag  n ö j d  med.. Nästan lite  s t o l t..

Efter sommarens och höstens innesittande har jag fått något besynnerliga  s o v v a n o r.. 

Trött och nöjd med min dag somnar jag vid elvatiden.. 

Men  s e n  händer det.. Fram på  s m å t i m m a r n a  vaknar jag och är  k l a r v a k e n.. Då gäller det att ha något till hands så jag blir trött igen.. Oftast är det ett korsord eller en bok.. 

Inatt började jag istället trycka in mej på youtube, som  s e n  var det omöjligt att somna om i första taget.. 

Jag hamnade i en vansinnig farskarusell: Carol Burnetts show, från 80-talet nån gång, och höll på att skratta mej fördärvad.. 

Hysteriska skrattsalvor från mitt ruckliga hus klockan två på natten.. Jag undrar om det hördes  u t..

Koftan jag färdade häromdan har visat sej bli en fullträff.. Varm och skön och  v ä l g j o r d  (jag fuskar inte med hantverk) och med en färg som passar mej perfekt.. Jag tror jag ska gå in för mera rött i fortsättningen..

Enda anmärkningen skulle väl vara att den är lite stor över axlarna, men  d e t  kommer att hänga ut sej med tiden.. Samtidigt kommer givetvis  ä r m a r n a  att bli längre, men det gör inget.. Då har jag både kofta och vantar i ett..

Fantastiskt..  T v å  experiment som har lyckats dom sista dgarna: koftan och gorgonzolarätten..

Jag får passa mej så jag inte blir  m a l l i g.. Och börjar tro att jag  ä r  nåt.. Eller snarare  k a n  nåt..

Idag har jag varit påhittig och innovativ..  B e g å v a d   rent av..

Så här var det:

En god vän, som varit på nyårsfest, berättade vilka goda saker hon bjudits på: Hel grillad oxfilé, potatisgratäng och gorgonzolasås..

Plus lite annat.. Men det var oxfilén med potatisgratäng och gorgonzolasås, som fick igång min matfantasi.. D e t  skulle väl jag också kunna fixa..

Nån  o x f i l é  vad inte att tänka på, men jag hade kycklingrester sen i förgår.. Potatis och grädde också.. Osten fixde jag i matbutiken.. Sen gällde det att  t ä n k a.. 

Allt det här skulle kunna tillagas i  e n  och samma bytta,  s a m t i d i g t,  menade bekväma jag.. Och så skedde:

Det blev  g o t t  men  m ä k t i g t,  så nu har jag mat i morron också..

Min gamla skrivbordslampa har gett upp andan, så i eftermiddag åker jag och skaffar en ny.. Nä, det är  i n t e  glödlampan.. Jag har provat..

Nu är det bara  e n  helg kvar.. --Tack och lov, säjer jag, som tycker  i l l a  om helger.. D e t kan man kosta på sej när man inte jobbar längre.. För dom, som ska gå till jobbet, är helgerna nog så välkomna.. T r o r  jag iallafall..

Det blir sol i dag.. Åtminstone  l i t e.. Just nu bryter den fram genom molnen.. Nä, det gör den inte alls.. Det är molnen som blåser undan.. Solen finns där den finns, och gör inget annat än eldar ihjäl sej.. Har aldrig gjort..

Vi, små mänskokryp, har i alla tider tillskrivit solen egenskaper vi själva har.. Den ler, den gråter, den gläder sej.. Åsåvidare i all oändlighet.. Som sagt.. Bara önsketänkande.. Den bara  f i n n s.. Och  d e t  ska vi vara glada för.. 

Skulle den slockna, har vi exakt åtta minuter på oss att plocka fram vinterkläderna och söka skydd.. Det kommer att bli  k a l l t  nämligen.. Kanske inte med  e n  gång, men kallt blir det.. Och  m ö r k t.

Vi mänskor  ä l s k a r  iallafall solen.. Aldrig gläder vi oss så som när den skiner på somrarna, och aldrig kliar det i fotofingrarna så som när vi ser en vacker solnedgång, eller  u p p-gång vad det beträffar.. 

Sker sen det här upp-och-nedgåendet över  h a v e t  når vår förtjusning inga gränser.. D å  knäpper vi och skickar in

resultatet till tidningen.. 

Nu sitter jag inte och raljerar.. Jag gör precis samma sak..

Solglitter över havet en sommardag.. Bilden tagen från skärgårdsbåten och föreställer Eneskäret..(Varför den blev så  l i t e n  begriper jag inte)..

--Försök bara att ta er in, smällareuslingar.. Min lilla lånehund över nyåret gör sej redo att försvara 

både sej själv, mej och huset..

När natten var över hade lilla vovven totalt tappat rösten, men  r ä d d a t  oss  d e t  hade han gjort..

Idag, när 20-hundratalet inleder sin tredje dekad, har det börjat blåsa upp.. Värre än vanigt.. Ännu så länge skiner dock solen..

Jag måste nämna ett par damer, som reagerat på gårdagens kria: Theres och Diana.. Dom hade tydligen känt igen sej i det jag skrev.. Jag tror det är många fler som har gjort det..

Till alla förfördelade damer, som har slutat att backa, vill jag säja: Gott Nytt År och fortsätt att stå på er..

Vore det  i s  på havet och vindstilla, och om jag visste hur man  g ö r,  skulle jag sätta på mej ett par skridskor, om jag hade nåra, och ge mej ut på en nyårstur i solskenet..