Nästan varje morron hittar jag den hät lille kompisen vid fotändan av sängen.. Ofta ligger han som på bilden, med magen blottad.. Med att visa sin ömtåliga mage berättar katten, att han har fullt förtroende för betraktaren..

Jag känner mej  h e d r a d..

"En löpare från Getapulien, den må ni tro va´en kuli´ en.. På missommardan han sprang genom stan, och ropade: Nu

är det jul igen"..

Var jag fått versen ifrån vet jag inte.. Kanske från Purres "Stilblommor och grodor"..

Klockan är nio på morronen och östertermometern visar i det närmaste 40 grader..  D e t  är inte normalt och inte är det behagligt heller.. 

Det är kanske så, att mänskans tidsålder håller på att ta slut, ett slut som vi själva med stor entusiasm skapar åt oss..

Tja..

Trevlig missommar..