Jo, herr Rönnerdahl.. Jag tänker ofta på mina hundar och på hur  a n n o r l u n d a  missen är mot dom..Inte så konstigt förstås, katter och hundar  ä r  helt olika djur..

Kissen och jag börjar bli väldigt tätt sammansvetsade.. Han verkar veta att han har sin trygghet i mej och i hemmet här.. Så fort han tycker nåt verkar skrämmande utomhus sätter han högsta fart mot kattluckan och rasslar in så det yr om honom..

Det är särskilt grannkatterna som skrämmr honom, och  d e t  ger mej nåt att fundera över..

H u n d a r  blir ofta vän med andra hundar, leker och har roligt.. Inte så katterna.. D o m  verkar mest bli  o v ä n  med sina artfränder.. Ändå kan det finnas kattsamhällen, i lagårdar tillexempel, utan direkta meningsskiljaktligheter..

Det har jag ett på TV..

Det görs faktiskt en hel del program om just katter.. Och så skrivs det artiklar och böcker om dom.. D e t  om nåt tyder väl på att mänskor finner missarna intressanta och gåtfulla..

Just nu sitter herr Rönnerdahl och lurpassar på en fluga på fönstret.. Jaha.. Så damp han ner.. Bara han inte skyller på  m e j.. Nä, tydligen inte, för han hoppade upp igen och fortsätter sin tålmodiga väntan på att flugan ska komma inom räckhåll..

Hela den här händelsen är ju utomorrdentligt löjlig, men missen genomför den utan att förlora ett uns av sin kattliga värdighet..

Igår kväll tuggade han i sej nåt stort och svart.. Jag tror att det var en spindel.. Fy Fabian..

TS Eliot skriver i sin dikt the Naming of Cats att katter behöver  t r e  namn.. Ett vardagligt för familjebruk.. Ett andra lite tjusigare.. Ett namn som bara kan tillhöra  e n  katt..

Men så har katten ett  t r e d j e namn, och nu skriver jag direkt av:

"But above and beyond there´s still one name left over

and that is the name that you never will guess..

The name that no human research can discover--

BUT THE CAT HIMSELF KNOWS and will never confess"..

Och så fortsätter dikten med att tala om hur katten sitter och mediterar över

 sitt " ineffable, effable, effinaffable deep and inscrutable singular Name"... Och där slutar dikten..

 När jag sitter och betraktar herr Rönnerdahl kommer jag osökt att tänka på dom raderna..