Vilken fantastiskt tänkvärd föreställning.. Jag tänker på Marika Karlssons show i går kväll på tvåan.. Så rolig och ändå så sorglig.. Precis som all äkta komik ska vara..

Hon berättade om sitt beroende av socker och andra kolhydrater, men främst socker, och vilken massa elände detta hade bragt henne..

Väldigt, väldigt bra och väldigt, väldigt tänkvärt..

Jag hade varken smör eller bröd eller äpplen hemma, så jag for ner till Extra i Mjällby så fort det blev någorlunda ljust..

På ett genomblött fält längs lörbyvägen rastade ett gäng svanar.. Dom hittade väl  m a t  i pölarna.. Och så fick dom rasta ett tag på sin väg längre söderut.. Såvitt det inte var så att  k o m m i t  söderifrån.. 

Skärpan är inte den bästa, mmen man kan se både svanar och gäss på bilden.. Om man  a n s t r ä n g e r  sej lite, förstås.. Bilden är  i n t e  tagen med svartvit "film", det  ä r  så här grått i verkligheten..

"Så mörk är natten i midvintertid".. Natten förresten..  D a g e n  är inte speciellt ljus den heller.. Därför vill jag pigga upp galaxen med en somrig bild, som bara skimrar av ljus.. (Varför den är så liten har jag aldrig kunnat begripa).. 

Jag tog den sommaren 18 på en tur med skärgårdstrafiken.. Eneskär utanför Karlshamn är det som syns..

Ännu har inte dagen ökat något, men snart nog ska det väl börja synas.. Iallafall i  a l m a n a c k a n.. 

Idag blev jag bjuden på varmrökt lax med goda röror hos Agneta.. Lax  ä r  faktiskt väldigt gott och det är lätt att äta lite för mycket.. Vilket jag gjorde idag..

I morron är det vardag igen.. D e t  tackar jag ödmjukast för..

Dom börjar bli ganska många nu: mina jular.. Egentligen minns jag dom inte som  e n s k i l d a  jular.. På nåt mystiskt sätt flyter dom ihop till att bli en enda  j ä t t e j u l.. 

Fragment minns jag förstås.. Som när jag hade kikhosta den julen jag precis fyllt tio.. Eller den julen jag just fyllt femton och var upp över öronen kär i min svensklärare.. Julen jag fyllt tjugo minns jag inte alls..

Min första jul som nybliven ung änka vill jag helst  g l ö m m a.. D e n  var sorglig och obegriplig..

Idag är det Juldagen, och den håller på att blåsa sej sönder och samman.. Jag sitter och hoppas, att grannens stora björkar inte ska blåsa omkull, och  o m  nån av dom gör det, hoppas jag att den inte hamnar på mitt hus.. Därmed sagt att det stormar ordentligt här vid Östersjöns Biscaya..

Första sommaren vi bodde här i huset min man och jag, kunde jag inte fatta, att det kunde blåsa så  v a r e n d a  dag..

Nåt annat vi inte kunde fatta var att vårt älskade hus knappast var annat än ett slarvbygge.. Jag vill inte kalla det fuskbygge, för jag tror att byggmästaren var hederlig.. Hederlig men tämligen okunnig.. Och min man och jag var minst lika okunniga vi, och märkte aldrig skavankerna..Eller rättare: VI begrep inte att det  v a r  skavanker.. Dom var det annat folk som påpekade för oss.. Framför allt för mej sedan jag blivit ensam.. Och nu sitter jag här och fryser.. Fryser som fan.. Tja, så kan det gå..

Jag och grannfrun Ch var i kyrkan på julbön i går.. Vi har en vacker liten medeltidskyrka här i församlingen, och den var prydd med hundratals riktiga ljus.. En flickkör sjöng väldigt fint och hela kyrkorummet var fullt med folk.. Man tog upp en kollekt till sjöräddningen här på Lister.. Jag hoppas det blev en rejäl slant.. Nåt bättre ändamål för en insamling kan jag knappast tänka mej..

Jag har inte varit utanför huset denna Juldag, och det har knappast herr Rönnerdahl heller.. Det är obegripligt hur mycket en katt kan sova.. Hundarna sov också mycket, men på deras sovande var det iallafall  n å n  hejd..

Och därmed vill jag säja "God fortsättning" till hela galaxen.. 

Jag gick till kassan med mina två ljus, och fick mitt livs  c h o c k ..

Först trodde jag att kassörskan tryckt  f e l  när hon slog in summan, e t t h u n d r a n i t t i  kronor..men nädå, det var hur rätt som helst.. 

Jag får skylla mej själv som inte kollade prislappen  i n n a n  jag gick till kassan, men  h u r  fräcka får handlarna vara.. 95 spänn för ett  l j u s.. För den summan kan man  n ä s t a n  äta en dagens på vilken lunchrestaurang som helst..

Jag  u n d r a r  vad det är för märkvärdigt med dom här ljusen.. Förmodligen är dom  h a n d g j o r d a   av nån hembygds- Åsa-Nisse, som totat ihop ett nobelprisvärt specialstearin, som brinner i tre veckor, och som inte går att släcka på den tiden.. Eller som kanske gnistrar som tomtebloss.. Eller som spelar Stilla Natt en gång i kvarten under dom tre veckorna.. Eller både ock.. Det ska bli spännande att se.. 

Det troliga är att handlaren sett sin chans att blåsa jäktade klappköpare och annat löst folk på en duktig summa..

Nåja, strunt samma, jag tänker inte gräma mej, men till  d e n  butiken går jag inte igen.. Iallafall inte utan att noga kolla prislapparna.. 

Det vrålblåser och störtregnar.. Typiskt julväder, skulle jag vilja påstå.. Det kommer mej osökt att tänka på Taubes sorgliga ballad om briggen Blue Bird av Hull, som förliste utanför Smögen själva julafton sjuttiotvå..

Har jag slagit mej på tummen, månne.. Nädå, jag har skaffat  n a g e l l a c k.. Att det var samma färg som blåmärken märkte jag inte förrän jag började måla..  Tja, man har inte roligare än man gör sej.. 

Apropå göra sej roligt: För ett år sen lite drygt köpte jag en ask cigaretter.. Tänkte väl försöka mej på en liten  r ö k..

Njaa.. Nåt  v i d a r e  smakade det inte, så giftpinnarna förpassades till kylskåpet.. Det kanske kunde komma nån som ville  h a.. 

Paketet ligger  f o r t f a r a n d e  i kylskåpet.. På  j u l a f t o n  ska jag smaka igen och sen blir det soporna..

Det blåsiga, fuktiga favoritvädret fortsätter i dag också.. Måtte det hålla i sej hela vintern.. 

Ja, jag  v e t  att  b a r n e n  vill ha snö och pulkaåkning.. Jag missunnar dom inte den fröjden, men  b a r n e n  behöver inte tänka på snöskottning, ryggont och bekymmer för värmen inomhus.. (Tids nog får dom tampas med dom bekymren)..

"Låtom oss fröjdas i ungdomens vår", sjöng vi, unga och rosenkindade, när det begav sej.. Om vi inte märkvärdigade oss med "Gaudeamus igitur".. Inte ägnade vi en endaste tanke åt snöskottning eller inomhusblåst.. Lika lite som dagens rosenkindade barn i pulkabackarna..

(Förresten "rosenkindade"  hette  r ö b r u s t a  på min barndoms vilda tungomål).. Jag vill minnas att det kändes bra  att vara röbrust.. Var man  d e t  hade man varit ute och haft roligt.. Och lekt i snön, om det fanns nån..

Annars var det inte mycket med mitt lekande.. Det började nog så bra, men rätt snart ramlade jag omkull, eller ner .. eller i  eller vad som helst.. men  r a m l a d e  gjorde jag.. Och  slog mej, eller stukade en fot eller två och fick linka hem och bli omplåstrad.. I bästa fall utan att vara genomvåt..

Fortfarande har jag lätt för att gå i backen och slå mej fördärvad.. D e n  färdigheten har suttit i sen barndomen..

Dom flesta jag känner blir generade när dom ska fotograferas.. Så inte kattskrället herr Rönnerdahl..  H a n  tillomed poserar och det med välbehag.. Och  j a g  knäpper, glad över att nåt i naturen ställer upp.. I går kväll satt han och tänkte djupa tankar på golvet:

"If you see a cat in deep medition, the reason, I tell you, is always the same: His mind is engaged i att rapt contemplation of the thought, of the thought of the thought of his name.. His eneffable, effable, effenineffable, deep and inscrutial singular  n a m e"..                                                 TS Eliot ur The naming of  cats..

(Hoppas jag stavade rätt)..

I  m o r r o n  är det äntligen här  v i n t e r s o l s t å n d e t..

Sömn ett besynnerligt ting, och inte alltid vad vi tror.. Eller  i n t e  tror.. Det var så här:

Inatt hade jag svårt för att sova.. Vi ettiden tände jag för att kolla klockan, och då hade jag inte sovit en minut.. Som jag  v i s s t e  o m  iallafall..

Efter en kort stund vaknade jag till och kände mej förargad.. Varför  s o v e r  jag inte.. 

Tände och kollade klockan igen.. Då hade jag sovit i  s e x  timmar utan att ha en aning om det.. Tja..

En, som sover både dag och natt och det utan nåra som helst bekymmer, är lilla herrn:

Visst är en sovande katt i en soffhörna en mysfaktor av högsta rang.. Filten han ligger på är faktiskt en alldeles äkta poncho, som jag skickade efter nån gång på sjuttitalet.. I många år använde jag den som ytterplagg, men så småningom fick den bli innefilt.. Mest beroende på att ingen längre använde ponchos, och jag ville väl inte sticka ut..

(Jag ska kanske börja använda den som uteplagg igen)..

Nu är det faktiskt bara  t v å  dar kvar till vintersolståndet.. Sen ljusnar det, men det tar ett tag innan det börjar märkas..

Nu ska jag sticka ut hakan ordentligt, och påstå att dagens väder är ett av absoluta favoritväder.. 

Det blåser. Det är mulet.. Det småregnar..  Och kajorna flaxar i stora flockar över fält och ängar.. Det här vädret lärde jag mej älska när jag hade mina newfoundländare.. Det var alldeles underbart att vandra runt med en stor, svart och trygg hund  en sån här vinterdag..

Och kärleken till detta väder håller i sej.. Trots att jag inte har nån hund längre.. Inte ens en liten go´  border.. Eller två..

Bilden tog jag för nån timme sedan och den visar hur det ser ut på den torrlagda sjön Vensan med träd och kyrka tredje söndagen i Advent 2023.. Jag är väl ungefär 60-procentigt nöjd med den.. Telefonkameran och datorn verkar ha tagit sina respektive förnuft till fånga, och börjat samarbeta så smått igen..

I eftermiddag är jag bjuden till G. på adventskaffe, och det ska bli trevligt..