Vi har kommit till samma slutsats matte och jag: Borta bra men hemma bäst.. Minsann!!

Visserligen har vi haft var sin fin dag men nu är vi hemma igen.. Trötta, trötta..

Matte frågade pensionatvärden om jag skött mej och fick svaret att det hade jag..Om jag hade frågat pilgrimsvandrarna om  m a t t e  skött sej skulle jag fått samma svar..

J a g  satt inlåst hela dan, men  k u n d e  gå ut i rastgård om jag ville.. Med matte var det precis tvärtom: hon var ute och rörde på sej precis hela hållande dan.. Under tystnad och meditation vandrade hon ungefär en och en halv mil.. Egentligen skulle hon varit med i ytterligare tre kilometer, men då hade hon inte hunnit hämta mej på kenneln, så hon fick bryta..

Helt tysta var dock inte vandrarna. Det sjöngs en hel del vid raster och i kyrkor..Och  v a c k e r t  lät det.. Eftersom matte inte deltagit i nåt kyrkoliv på flera år känner hon sej lite bortkommen.. Dom flesta sångerna kan hon inte.. Nåväl, matte har rätt lätt för sej så hon behövde inte lyssna så länge förrän hon kunde sjunga med hon också..

Sammantaget så är både mänska och hund nöjda med sin dag..Men  t r ö t t a  är vi. Det är kanske ett tecken på att vi varit intensivt sysselsatta.. Var och en på sitt vis..

Det är tidigt.. Vi har precis kommit upp.. Matte verkar en aning échaufferad (franska igen och  s å  tidigt!!)

Idag är det  p e n s i o n a t d a g s  och matte tror inte att jag  v e t  det..

Hoppas, hoppas att jag träffar nåra trevliga hundar under dagen och så hoppas jag att det inte regnar på matte eller att hon får ont nånstans.. eller allmänt kroknar..

--Då ringer jag till Taxi, säjer hon kaxigt.. Med taxi menar hon sin syster, som lovat att hämta henne när vandringen är över.. Föthoppningsvis vid  s l u t m å l e t ...