Jaha, så var då  k a t t m å n a d e n  igång. Jag var noga med att iaktta största försiktighet när matte och jag gick ut i morse. Det  k u n d e  ju hända att det drog omkring nåra illasinnade katter. Och vad ett sånt gäng kan göra med en liten hund vågar jag inte ens tänka på.

Borta hos Olofssons brukar det sitta en katt och snegla på mej när jag går rastrundan med matte på morgnarna. I morse sneglade han först lite smålömskt sådär. Sen  s m ö g  han sakta, sakta efter mej med magen nästan i marken. Och jag kan inte säja att han sneglade längre. G l o d d e  var vad han gjorde. Riktigt horfullt glodde han.

Matte och jag stannade inte för att efter om han var ensam eller om han hade en hel liga med sej, tryckande i buskarna och bara väntande på att kasta sej över mej.

Måtte inte mina snälla, rara vänner Tajson och Busan sälla sej till dom här huligankatterna!!

En gång  b l e v  jag överfallen av en katt!! Jag och matte kom strosande i godan ro när den här katten for ut ur en häck och skulle klå upp mej. Eller nåt värre. Och inte gav han sej iväg heller trots att matte stampade med foten åt honom och så nåra av dom där orden hon bara säjer när hon är riktigt upprörd. Det var ingen tvekan om att kissen menade allvar.

Det gjorde jag också när jag hämtat mej efter den första bestörtningen. Hade inte matte tagit mej därifrån fort som ögat vet man inte hur det kunna sluta. Jag morrade och hotade hela vägen hem även sedan katten slutat följa efter oss. Matte, som oroar sej för det mesta, var rädd att jag skulle börja ge mej på katter i största allmänhet.

Bara för att  v i s a   dom, liksom.. Men det gjorde jag aldrig..

I vår bokhylla finns en liten bok med massor av tokverser, som kallas limerickar. En sån vers handlar om elaka katter. Så här går den:                          

                                                  
            There was a young man who was bitten

                                                  
             By twenty-two cats and a kitten

                                                  
             Cried he, "It is clear

                                                  
             The end is quite near

                                                  
              No matter, I´ll die like a Briton!"

Så visst lönar det sej att se upp var man sätter tassarna den här månaden!!