Ja se fruntimmer...

Idag mötte jag dom igen.. Dom där små chihuahuorna som ville mörda mej för ett par dag sen. Men idag var dom vänligheten själv.. Och nosade om mej och lät mej också nosa..

Vet dom inte hur dom vill ha det?  Fruntimren..

Jag har  (läs: matte har) hittat ytterligare ett hallonnamn: På  l i s t e r l ä n d s k a  heter jag Hinnbäa..

Jo då.. Listerlandet är en del av Sverige, fast det språk "di gamle" talar där är inte begripligt för vanligt folk. Förmodligen är det en slags halvdanska.. Det är ju faktiskt bara 300 år sen vi var danskar..

Matte var en gång på en föreläsning som hölls av en, numera avliden, expert på hembygd och gamla tider. Han sa så här ungefär (Och han sa det många gånger): --Ja, så hade vi fått det lite hyggligt igen efter krig och elände men då kom svenskarna och brände och slog ihjäl..

Detta apropå Hinnbäa...

Igår var det över 20 plus. Matte gick i bara skjortan (Ja, hon hade byxor och skor på sej också, givetvis) när vi var ute en långrunda i Boket.. Det är kanske bra att matte har luggat av mej pälsen.. Det hade  kanske varit varmt med den på.. Eller tvärtom.. Den hade kanske skyddat mot värmen..