Matte och Agneta har en tradition att en gång varje sommar åka ut till Stenshamn och vandra på Utlängan.. Så skedde i går.. Lilla mor och jag fick vara ensamma hemma nästan hela dan.. Så värst kissnödiga var vi inte när matte kom hem efter många timmar, men visst, vi hade saknat henne..

Nånting hände med mattes ansikte i går. Efter en hel dags utevistelse i vind och sol har hon blivit alldeles  mörk och

liksom tjock i ansiktet.. Blank också.. Lilla mor och jag tittar intresserat på henne och undrar vad som hänt..

--Det är  s o l e n  som har hänt, suckar matte.. Glömmer man att smörja sej innan man hålls utomhus en hel dag så blir man så här konstig i ansiktet, säjer hon..

--Vänta bara.. Skinnet kommer att trilla av om nåra dar, säjer hon och gör nåra hiskliga grimaser..

Oj, stackars matte.. H u r  ska hon klara sej utan skinn.. D e t  kommer att göra ont och blöda nåt förfärligt.. Hoppas, hoppas att skinnet växer ut igen.. Annars vore det för hemskt.. Och tänk till  v i n t e r n .. Tanken på en skinnlös matte får mej att rysa in i märgen.. 

Igår kväll mötte vi Müller med mänska.. Dom stannade till.. Ville väl förmodligen titta lite närmare på lilla mor.. Det var dumt gjort.. Lilla mor drog till med ett rytande och försökte gå till attack.. Müller stod som ett frågetecken men hans mänska fick fötter under sej.. Och släpade iväg stackars Müller..

--En klar seger till mej, bröstade sej lilla mor..

Jag sa ingenting men tittade beundrande på tuffa lilla mamsen..

Matte, för sin del, skämdes..