Lilla Hallon är fundersam.. Ä r   det verkligen höst redan.. Det känns inte så alls eftersom det är väldigt varmt fortfarande.. Men sommar kan det väl knappast vara.. Kvällarna börjar bli mörka.. Riktigt mörka..

Matte påstår att hon tycker att hösten är trevlig, samtidigt som hon förklarar att hon inte tycker om mörker.. Jag får inte ihop  d e t .. Kan man verkligen gilla hösten och samtidigt ogilla mörkret.. Tja, i  m ä n s k o r n a s  värld är det nog möjligt.. Vi hundar är mer konsekventa i vårt förhållande till världen och alla dess turer.. Antingen får man köpa hela paktetet eller ingenting alls.. 

På TV i kväll sa dom att issmältningen vid polerna  i n t e  kommer att betyda att somrarna blir varmare.. Nä då, kallare och våtare ska dom bli och snart kan man inte se skillnad på vinter och sommar längre.. Tja, vissa år kan det nog vara svårt redan nu..

Jag har vid nåt tillfälle förklarat mitt konsekventa sätt att bara använda  p u n k t e r  och  d e v i s e r  när jag skriver. Dessutom dubblar jag dom.. Anledningen är följande:

Jag gör det för att jag  v i l l  och för att jag  k a n  och för att andra skiljetecken ser grötiga ut.. Så om nån har undrat så vet ni nu..

Med detta önskar il Lampone, Malina, Framboise, Hinnbäa, Hallon, imperator romanus, född i lejonets tecken, alla höst-och sommarälskare i hela vida världen en god natt med trevliga drömmar..

--Matte, har du tråkigt nån gång.. Lilla hunden placerar sin lilla bak på mattan och tittar uppfordrande på sin mänska..

--Ja, jo, det händer.. Varför frågar du om  d e t ..

--Vad gör du  d å , när du har tråkigt..

--Tja, hittar på nåt, eller så fortsätter jag att ha tråkigt..

Det är den stora skilladen mellan mänskan och hunden.. Mänskan  v ä l j e r  om hon ska fortsätta att ha tråkigt eller hitta på nåt att göra.. Hundarna har inte den möjligheten.. Bryter  v i  tristessen med att hitta på nåt är det ofta fel saker vi hittar på.. Biter sönder nåt eller stökar till eller står och skäller.. Ingen av dom här aktiviteterna accepteras av våra mänskor..

--Matte,  j a g  har väl aldrig hittat på fel saker att bryta tråkigheten med, säj..

--Mjo, stolen i hallen, du vet, den som jag satte ihop med insidan  u t  och fick ta isär igen,  d e n  stolen, du vet, den har ett par rejäla gnagmärken på benen..

--Kan det inte ha varit nån  a n n a n  som kommit hit och gnagt på stolsbenen.. Eller kanske har du  s j ä l v  gjort det..

Matte tittar på mej som om hon inte trodde jag var fullt klok..

--Kan det alltså ha varit nån annan, eller möjligtvis  j a g ,  som rev ner tapeten i hallen för nåra år sen, frågar matte och ser allt annat än vänlig ut..

Jaha, så var  d e n  illusionen krossad.. Lilla Hallon har inte alltid varit så  v ä l a r t a d  som jag trott.. Eller som jag är nu, för den delen..

--Dessutom, fortsätter matte obevekligt.  Dessutom tog det en halv  e v i g h e t  innan du blev  r u m s r e n..

Den här konversationen verkar gå i samma spår som alla andra samtal jag och matte har.. Matte är alltid, alltid den, som drar det längsta strået.. Suck..

--Dumma lilla hund, säjer matte och tar upp mej i knät.. Dumma lilla hund.. Sucka inte så.. Du är  p r e c i s  sån som du ska vara.. Och  v ä l a r t a d  har du varit ända sen du växte ur valpskorna.. Och alldeles, alldeles underbar..

Man kan sucka av välbehag också.. Sssuuck..