Tataa.. trumpeterna ljuser, trummorna mullrar.. Det går ett förväntansfullt sus genom folkmassorna på läktarna..

Nu kommer dom.. G l a d i a t o r e r n a..

Dom tågar högtidligt fram till Ceasars loge.. Inoljade glänser dom i all världens färger.. Från nubiernas sotsvärta till germanernas bleka vithet..

--Hell Caesar.. De åt döden vigda hälsar dig..

--Va.. De åt döden.. Fy, så enastående förfärligt.. Matte, vad  m e n a r  dom egentligen.. Ta mej härifrån.. Snabbt..

--Jo du lilla romare och inbillade imperator.. Du har precis fått se  inledningen till ett gladiatorspel..

En del av de här kämparna kommer med all sannolikhet att vara döda innan kvällen.. Dom som överlever blir hyllade som kungar.. Eller popstjärnor.. Eller idrottsstjärnor.. Blir bjuda på överdådiga kalas, omsvärmas av vackra damer ur societeten.. Och sen blir dom inlåsta i sina kaserner..

Dom är nämligen  s l a v a r  och äger inte sej själva..

Lilla Hallons syn på romarna har fått sej en knäck.. Tänk att tvinga folk att slåss på liv och död..Och sen låsa in dom i kaserner..

--Slåss, säjer lilla mor.. Ingen i hela världen kan  t v i n g a  mej  att slåss.. D e t  gör jag så gärna.. Helt frivilligt.. Med största nöje.. Och inte tramsar jag nåt om "de åt döden invigda" heller.. För mej gäller "pang på"  utan snirklar och krusiduller..

Det var bra nära att lilla mor faktiskt  f i c k  slåss i morse.. Vi mötte nämligen Hebbe med mänska.. Tre små terriers satte igång ett hotande och morrande utan dess like.. Och  v r å l ..

--Nu väckte dom odjuren hela byn, sa matte förbittrat.. Men Hebbes husse bara skrattade..