Veckorna flyger och snart är vi gamla.. Åtminstone lilla mor och matte.. J a g  för min del är fortfarande i mina bästa år..

--När var  d u  i dina bästa år, matte.. Lilla hunden är uppriktigt intresserad.. Att matte inte längre är på rätta sidan blomstermånaden står ganska klart för mej..

--Fanns  j a g  med på den tiden..

Matte ser en aning konfunderad ut.. Hon tar på sej tänkarminen och gör sej klar för en längre utläggning..

--Nej vännen.. Varken du eller lilla mor var födda på den tiden.. Inte ens lilla mor..

M i n a  bästa år inföll ungefär vid den åldern  d u  är nu.. Jag var alltså inte särdeles  u n g  längre, men det hade ingen betydelse.. Jag var gammal nog att ha fått självförtroende och mod, men ändå tillräckligt ung för att orka en hel del..

--Det var kanske det som  v a r  blomstermånaden..

Jaha.. Det var som jag trodde..  M i n  bästa tid är nu.. Jag är gammal nog att ha fått självförtroende och mod, vilket visar sej i att jag skäller som en galning på alla hundar utom lilla mor.. Morrar gör jag också och borstar upp mej så gott jag nånsin förmår..

Den mesiga lilla Hallon, som var vän med allt och alla, har försvunnit och istället har he-mannen lilla Hallon intagit scenen..

--Ta inte i så du kräks, fnyser lilla mor, och även matte ser ut att vilja fnysa ett jättefnys..

Plötsligt känns livet inte så he-manskt längre..

Det  h a r  sina fördelar att vara beskedlig också..