Halleluja, tjolahopp, glädjefnatt.. Igår hände det.. Vi fick komma till  s k o g e n  och springa lösa.. Matte och Agneta var också med.. Och sprang lösa, höll jag på att skriva.. Lösa var dom nog, men med springandet var det väl lite si och så..

På torsdag ska matte åka till Avkroken och få sin dåliga fot ordentligt undersökt.. Och förhoppningsvis behandlad.. Sen  ska det väl bli fart på även  h e n n e s  springande..

Att dra iväg på långfärd, som vi gjorde förr, är nåt som hägrar för både mänskor och vovvar..

--Tänk, det är  å t t a  år sen vi gick Blekingeleden, suckade matte i skogen i går.. Varken lilla mor eller lilla sonen var med på den tiden.. Lilla mor var  B r i t t a s  hund  och just  d e n  sommaren hade hon  mej i magen..

Damerna var rörande eniga om att bättra på konditionen så snart det går för att sen göra riktiga långrundor med vovvarna..

Det är olympiad.. Nåt som inte intresserar varken mänska eller hund..

--Ett störtloppsåk eller hundrameterslopp är vad  j a g  står ut med att titta på, säjer matte, men är samtidigt noga med att säja att hon inte missunnar andra att klistra sej framför TV-n när det är sport.. Kan man inte sporta själv tycker man det är trevligt att se andra göra det..

Och  så erinrar hon sej en tämligen dyster ung man, som en gång sa apropå  p o r n o g r a f i :

--Ingenting att ha.. Bättre göra själv..

--Ska du verkligen ta med det här.. Matte verkar bestört.. Det är ju  f r ä c k t, grumsar hon..

Jajamen, lilla Hallonpojken påminner matte om att hon faktiskt tyckte det var bra sagt..

Nu unnar jag  a n d r a   att också tycka det var bra sagt..

Den dystre unge mannen.. Hur gick det för honom, kanske nån undrar..

Det  v e t  inte matte för hon har inte sett honom på 25 år..