--Är det läge att berätta för vovvarna om en verklig hjältehund, en som blev känd över hela världen och adopterades av the Royal Humane Society  i London (fråga mej inte vad det är, men det låter förnämt)  och fick en guldmedalj för att han räddat många mänskor från att drunkna.. Han drog upp dom helt enkelt..

--Oh.. Hundarnas ögon blir större och större och öronen spetsas så mycket som hängande öron  k a n  spetsas..

--Berätta matte.. Var han som vi   b o r d e r t e r r i e r..

--Nä, han var en jättestor svartvit newfoundlandshund och han hette Bob.. Han levde under första hälften av 1800-talet.. Han var till att börja med skeppshund på ett fartyg som gick under ett par sjömil utanför Englands kust.. Han räddade sin mänska genom att simma iland med honom..

Senare var han ombord på ett annat fartyg, som också gick under, men den gången förmådde han inte släpa iland sin mänska, utan fick simma i säkerhet utan honom..

Fortsättningsvis levde han ett fritt liv i Londons hamn.. Det berättas att han drog upp åtskilliga, som trillat i vattnet.. (Man får nog räkna med att antalet räddade  (23 personer)  friserats en aning)..

Berömd blev han emellertid.. Så berömd, att den välkände djurmålaren Sir Edwin Landseer målade hans porträtt..

"A Distinguished Member os the Humane Society"  heter tavlan.. Efter den bilden kallas  alla stora svartvita newfoundländare för Landseers..

--Är detta  s a n t  eller sitter du och hittar på, matte..

--Det mesta är sant och finns att läsa i diverse hundböcker..

Nu börjar vi små hundar känna oss ännu mindre än vi är.. Vi liksom  k r y m p e r..

Vi ville så gärna, att nån av  v å r a  förfäder utmärkt sej.. Kanske inte på samma sätt som Bob, som ju var jättestor och stark, men på nåt  a n n a t  sätt.. Som också kunde belönas med en guldmedalj..

--Nä, mina älsklingar.. E r a  förfäder var rakt igenom kriminella och det var deras  m ä n s k o r  också..

Hundar och mänskor levde i gränstrakterna mellan England och Skottland och var landstrykare..

Dom försörjde sej som som tjyvskyttar..  

Mänskorna hade  s t o r  nytta av sina små hundar.. I n g e n  jättehund hade klarat kanin- och fasanjakt som små borders.. De´ni..

Vovvarna tittar på varandra lite undrande sådär.. K a n  vi verkligen ha berömvärda förfäder.. Vi är väl medvetna om mattes svaghet för "master criminals" så hon kanske  ö v e r d r i v e r  våra förfäders betydelse en smula..

--Aldrig i livet, försäkrar hon.. Tack vare  e r a  förfäder hade deras mänskor mat på bordet.. Åtminstone då och då..

Och slapp att svälta.. D e t  är väl att rädda liv det också..

Och i topp far svansarna.. Wow..