I går kom matte hem med två tavlor.. En med stora blommor på, som hon har tyckt om länge, och en liten en med en spretig tupp på, som hon inte alls gillade när hon såg den första gången..

--Varför tyckte du inte om  d e n  bilden, matte.. Den liknar ju dej själv på mer än ett sätt..

--Just därför vovvarna.. I n g e n  gillar att känna sej som en spretig  f å g e l.. Iallafall inte till att börja med..

--Men ju mer jag tittar på "lilla göken", som jag har börjat kalla tavlan, desto mer tycker jag om den.. Med allt dess spret.. Jag   t y c k e r  faktiskt att den liknar mej..

Inte på utsidan, men  i n u t i  känner jag mej ungefär så.. I mina bästa stunder iallafall..

--Tittar ni lite noggrannare ser ni  nog att fågeln har en prinsesskrona på huvet och så glänser den som smaragd.. Det är faktiskt en väldigt vacker fågel..

--Betyder det att du har en vacker  s j ä l,  matte.. Med prinsesskrona på huvet.. Och smaragder i fjädrarna..

Hundarna börjar bli intresserade.. Mattes funderingar är inte alldeles åt pipsvängen, tycker vi..

-- Vovvarna, vovvarna.. Matte ser vemodig ut.. Men också lite glad..

--Lilla Hallon -pensionatkungen- det är jag det.. Finns inte många hundar som sköter sej så utomordentligt när dom pensionatar som lilla Hallon.. Det är nästan så att pensionatvärden rullar ut röda mattan när matte kommer med mej..

--Ta inte i så du kräks.. Matte ser förtörnad ut..

--Det var inte fråga om att rullla ut nåra röda mattor varken när du kom eller när du for..

--För det första  ö s t e  regnet ner  när vi kom..

Pensionatsvärden fick ta dej under armen och formligen  k u t a  in med dej som en liten fånig  p å s e  dinglande en bit från marken..  O c h  den inbillade röda mattan..

--Likadant när vi skulle hem.. Då regnade det än värre.. Och du fick dingla under armen en gång till..

--Hur många sniglar trampade du ihjäl i dag, matte.. Hundarna är lite rekord- och- resultatfixerade..

--"Jag kan inte räkna dem alla".. Matte flinar lite skamset.. Varför kan jag inte förstå.. Inte lilla mor heller..

Vi kunde iallafall konstatera, att sniglarna har börjat växa till sej.. Dom som finns kvar på morronrundan vill säja..

Det är underligt, att matte, som vanligen är djurvän, är så grym när det gäller sniglar.. I dag ska hon tillåmed köpa hem  g i f t  och lägga ut i trädgårn..

Apropå trädgårn: Jag konstaterade i morse, att gräset var klippt och att ramslöken blommar för fullt.. Hela täppan var för övrigt väldigt frodig..

--Tack var gössel och regn, myser matte.. Nåja.. p l u s  lite handaflit, tillägger hon.. Det vete sjutton om hon inte ser lite  m a l l i g  ut när hon säjer det.. Skrytsam, liksom..

Go´morron hallonvänner..

I natt har lilla hunden sovit på pensionat eftersom det var dags för antifästingsinsmörjning i går kväll..

Lilla Nellie och jag har sovit gott i en säng, där det plötsligt var gott om plats..

Gossen ska vara borta hela dan.. I morron får vi veta vad han tyckte om sitt pensionatande..

--Mummel, mummel.. Matte går omkring och muttrar för sej själv och ser minst sagt förvirrad ut..

--Vad håller du på med, matte.. Hundarna vill som alltid vara delaktiga i allt som matte gör..

--Jag  r ä k n a r,  och det jag kommer fram till är förfärande..

--V a d  är det du räknar då, matte..

--Jo, det är så här.. Just nu krälar det fram massor av små  s n i g l a r.. Ni har väl märkt att jag stampar och beter mej märkligt på promenaderna.. Jag mördar snigelungar.. Och jag har kommit fram till nåt förfärande..

--Alla sniglar lägger ägg.. Dom är nämligen både hanar och honor.. 400 ägg blir det och sen dör snigeln..

--Nästa sommar lägger 400 sniglar 400 ägg vardera och  d e t  blir 160 000 sniglar sommar nummer 2..

--Multiplicera 160 000 med 400 så får ni nästkommande års snigel skörd.. 64000000.. Det blir 64  m i l j o n e r..

--Detta på bara tre år och efter en enda snigel..

--Är det konstigt att jag trampar ihjäl så många jag bara kan på våra promenader..

Hundarna är alldeles förfärade: --D u  kan väl inte trampa ihjäl så många, matte.. Då kan du inte göra  n å t   annat än gå omkring och trampa ihjäl sniglar..

--Hur ska det bli med  o s s..

--Jag, säjer matte mordiskt,  j a g  ska köpa  g i f t.. Hit till  v å r  trädgård ska ingen snigel komma och äta upp det lilla vi har av blommor och tomater.. 

Till nåt helt annat:

Igår kväll var det melodifestival.. Nåt som vanligtvis inte intresserar  o s s  nåt nämvärt.. Nu satt vi emellertid och glodde lite förstrött.. Vi var förstås nyfikna på hur det skulle gå för "grannflickan", Sanna Nielsen..

Nåja,  a l l t  orkade vi inte med utan gick till sängs redan  i n n a n  alla ens hade sjungit.. Vi konstaterade att dom flesta bidragen lät ungefär likadant..

Vann gjorde en skäggig dam från Österrike.. Bra sjöng hon, men varför i all sin tid inte raka sej.. Varken hundarna eller matte tyckte det såg aptitligt ut med ett svart skägg på en i övrigt vacker kvinna.. Hon var kanske både hane och hona hon också..

--Det för tankarna till forna tiders kringresande menagerier, där man förevisade mänskor, som på ett eller annat sätt skilde sej från utseendenormerna, sa matte..

--Äsch, matte, du är  e f t e r  din tid, säjer hundarna och rycker på axlarna.. Numera är det  i n n e   och  m o d e r n t  att se så ovanlig ut som bara är möjligt..

--Jaha.. Må dä..

"Du behöver kolla undersidan på bilen.. Det  k a n  finnas skador där".. Så stod det i ett meddelande matte fick på facebook..

Matte iväg till Mekonomen som ett susande..

En ytterst obetydlig skråma hittade dom och en liten bricka som hängde lös.. Det var åtgärdat på mindre än en kvart.. Med rostskydd och allt..

Men det var nåt  a n n a t  mekanikern hittade: Mattes bromsar är nästan uppslitna.. Och  d e t  blir ett betydligt dyrare kalas..

-- Pengarna räcker inte alls länge nu för tiden, säjer matte förundrat.. --Jag får vara glad om det hela går runt..

Egentligen är det ingenting att förundra sej över ett dugg.. Mattes  i n k o m s t e r  är numera blygsamma och på den lilla inkomsten betalar hon skatt enligt en högre sats än dom som tjänar betydligt mera..  

Dessutom blir varor och tjänster bara dyrare och dyrare.. Bensin till exempel.. Och hundmat..

--Vete sjutton om inte tillåmed gössel blivit dyrare, muttrar matte..

Regnade gjorde det ordentligt i natt och molnen hänger tunga i dag också..

--Det finns ett gammalt talesätt oss bönner emellan, säjer matte: Före missommar är allt regn välkommet.. Ju mer desto bättre..

--E f t e r  missommar är fallet motsatt..

--Idag är det hundsovardag och matteläsardag, säjer matte.. Hon håller på med en  f r u k t a n s v ä r t  tjock bok, och hon läser och läser och läser..

--Det måtte vara en  b r a  bok, matte, säjer hundarna..

--Det är det, säjer matte och vänder blad..

--Vad handlar den om.. Hundarna börjar bli nyfikna..

--Om folk.. Bara om mänskor.. Det finns inte en enda hund i boken.. Däremot ett par katter..

Lilla mor snor ut i köket med ett fnysande..

--Katter.. Kunde just tro det.. Fnys..

--Usch, sa matte.. Det var med det värsta och skämmigaste jag har ställt till med, sa hon och såg märkbart tagen ut..

Hundarna spetsar öronen och bereder sej på att få höra en riktig rysare..

Det var så här:

Matte åkte igår till Blomextra i Mjällby för att köpa pinnar att staga upp tomatplantorna med.. Bilen ställde hon med nosen mot en upphöjning, en slags refug, en sån som finns på dom flesta parkeringsplatser..

Matte inhandlade sin pinnar, satte sej i bilen och åkte därifrån.. Trodde hon.. Hon noterade aldrig refugen utan körde rakt fram.. Ett förfärligt brak och skrammel hördes under bilen och där satt matte.. Tvärs över upphöjningen..

Vad göra.. Hon tog Gud i hågen och smög framåt.. Och kom  a v  hindret..

Sen kom ångesten.. Hade nåt gått sönder eller trillat  a v  bilen.. Tydligen inte eftersom den går tyst och fint utan skrammel och utan att läcka nåt..

Man kan nog säja att matte hade änglavakt.. Hon kunde lika så väl blivit hängande för gott med bärgning som följd.. Bilbotten hade kunnat slitas sönder och.. och..

Hundarna tittar skräckslaget på varandra..  H u r  kan man undgå att lägga märke till en  r e f u g..

--Jag vet faktiskt inte.. Jag var så inne i mina tankar att.. tja.. Jag märkte den aldrig..

--Det kanske är nåt fel på mej.. Nåt som stavas med ett helt gäng versaler..

Matte hänger med huvet och ser gråtfärdig ut..

--Vad är versaler för nåt.. Det här var ett nytt ord för oss..

--Bekymra er inte små vovvar.. Versaler är bara bokstäver..

Jaha, är det bara bokstäver ska vi inte oroa oss.. Bokstäver x-ar man över.. Eller suddar ut..

Nu hänger regnet i trädtopparna igen.. Alltid nåt att glädjas åt..

--Vi bönner tackar och tar emot, sa matte i går eftermiddag när regnet öste ner under ett par timmar..

Trädgårn fick nytt liv efter regnet.. Lite hjälpte väl gösslandet till också.. Nu väntar vi bara på  o g r ä s c h o c k e n..

Då får matte ut och solbada igen..

Mitt under det värsta regnandet hystade matte in oss i bilen och åkte iväg.. L i t e  undrade vi förstås eftersom det inte tillhör vanligheterna med promenader i hällregn..

Nja, nån promenad var det inte vi fick..

Det var så här:

Matte hade bestämt tid för kloansning hos Ann i Ebbarp och den tiden var satt till klockan två.. Och då regnade det som bäst..

Matte öppnade bakluckan och ut for lilla mor som en liten kulblixt, glad och svansande och följde med Ann.. Ända tills hon insåg vart hon var på väg.. Till  t r i m v e r k s t a n..

Lilla morsan tvärvände och som en  ä n n u  snabbare kulblixt var hon tillbaka vid bilen.. IN  skulle hon och det på momangen..

Därav blev emellertid inget.. Matte lyfte upp lilla hunden och bar henne tillbaka.. Sloksvansad och skakig.. Hunden alltså, inte matte..

Medan lilla mor fick klorna ansade promenerade matte och jag nåra minuter i ösregnet så jag fick lyfta ben och sätta ner svans innan det var min tur att äntra trimbordet.. På ett par minuter blev vi det som matte kallar "dyngsura"..

--Hur är det matte, känner du dej vemodig i dag också.. Hundarna vill som vanligt  veta  a l l t  som rör matte, eftersom det rör  o s s  också..

--Nädå, idag är jag på gott humör igen..

--Det är inte bara  t r ä d g å r n  som känner sej uppspänstad efter regnet..

--För övrigt ska det regna i dag också..

Jaha, då kommer matte att fröjda sej ytterligare.. Nån längre  p r o m e n a d  lär det emellertid inte bli.. Det räcker med att vi blev plaskvåta igår, matte och jag..

För nåra veckor sen köpte matte en påse tomatfrö.. Fröna petades ner i en kruka och upp kom massor med plantor.. Matte gav bort och delade ut till höger och vänster.. Kvar i krukan var fyra plantor, som matte tänkte sätta för eget bruk..

Plantorna växte och växte och blev som långa slingerväxter och härom dan började dom blomma..

Nu var det väl äntligen dags att sätta dom i jorden på sydsidan av huset, där det oftast är varmt och soligt och följaktligen lämpligt att odla tomater..

Då kom frosten..

Plantorna fick bli kvar inomhus.. Nu hade dom tillåmed börjat  l ä g g a  sej ner och  s l o k a.. Suck..

Men idag på morronen tog matte Gud i hågen och spaden i näven och gick ut och grävde ner sina plantor.. Mycket av den goda gösseln la hon i planteringsgroparna och rörde om med vatten och jord.. Äntligen har dom stackars tomatplantorna blivit ordentligt omskötta..

Allt detta påtande och grävande och sättande och funderande och -- inte minst-- gösslande har fått matte att smått börja känna sej som en riktig bonne.. Hon tillåmed nämner sej själv som sådan.. "VI bönner" säjer hon malligt..

Fast egentligen tror jag att hon säjer det på  s k o j.. Ingen i hela världen kan ta matte för en bonne.. Det fordras väldigt mycket mer än 735 kvadratmeter och fyra risiga tomatplantor för att man ska kunna kalla sej för det..

Stiby var målet för promenadutfärden i går också.. Det finns så många stigar och vägar där så promenaderna behöver aldrig bli enahanda.. Matte har gått där kors och tvärs sen 1979.. På den tiden var det Joker, som var mattes hund..

Hennes allra första..

--Jag minns så väl när jag hittade Stiby, säjer hon och ser inte alldeles glad ut.. Snarare lite lessen..

--Det var i maj, som nu, och det var en ganska mulen dag och fåglarna sjöng nåt otroligt och jag var lite, lite rädd för att gå vilse.. Och lite, lite rädd för korna, som gick på nedre ängen.. Vid gården..

--Sen dess har jag gått där i alla väder och alla årstider med alla mina hundar.. Matte ser ännu lessnare ut..

Det är kanske så att hon  s a k n a r  alla sina hundar..

--Inte bara mina hundar, säjer hon, mina  m ä n s k o r  också.. Och alla mina  å r..

Vad hon menar med det där sista kan hundarna inte begripa.. Men det är väl så.. Allt kan vi inte fatta.. Det kan faktiskt inte matte heller..