--Ett sällsynt himlafenomen syns just nu precis ovanför grannens tak.. "Sällsynt himlafenomen".. Det var matte som sa det och menade  s o l e n..

--Hoppas den får hålla på och skina hela dan, sa hon vidare..

--Livet blir lite  l ä t t a r e  om solen lyser, sa hon..

Det är söndag.. Igen.. Det verkar som om veckorna  m e s t  består av söndagar.. Till mattes förargelse..

--Varför tycker du så illa om söndagar.. Hundarna kan inte begripa denna mattes aversion mot vilodagen..

--Jo, under en period under min yrkesverksamma tid var jag ensampool på fyra skolor, och det var  e n  skola jag inte trivdes på alls.. Och så gick jag på söndagseftermiddagarna och undrade om jag skulle hamna där nästa dag..

--Och så skapades nåt jag kallade för "söndagsångest".. Och det verkar som om den här ångesten fortfarande sitter kvar i mej.. Jättedumt.. Jag hade ingen måndag-tisdag-onsdag- åsåvidare- ångest alls, fastän risken att hamna på den arbetsplats jag ogillade var precis lika stor under alla veckans dagar..

Idag var det full fräs på lilla mor igen.. Gapade och skrek vid dörren som aldrig förr och full galopp ute på gatan..

--Tur jag tog broddarna, sa matte.. Annars hade jag blivit omkulldragen..

Det har nämligen varit frost i natt och det var halt på gatan..

I morron är det vintersolståndet, det som iallafall  m a t t e  har längtat efter dom senaste veckorna..

--Nu ljusnar det snart, säger hon och ler med hela ansiktet..