Det är  k a l l t,  ett par plusgrader bara, och det  b l å s e r.. Dessutom är det  m ö r k t..

--November i ett nötskal, säjer matte..

Det finns för övrigt inte mycket kvar i hennes glas.. Nästan  t o m t  är vad det är..

--Dessutom, säjer hon surmulet, dessutom måste jag ringa om  d ä c k s b y t e..

Förra året köpte vi nya däck, och  d o m  kostade skjortan..  D e n  utgiften slipper vi förhoppningsvis i år..

--Men, säjer matte,  ä r  det inte själve faen, säjer hon.. När humöret är på botten hoppar grodorna ur munnen..

Det, som får matte alldeles ur humör, är, att ena framdörren på bilen har gått i  b a k l å s..

--Var glad att det inte är dörren på förarsidan, säjer hundarna uppmuntrande.. Men matte bara blänger surt..

Idag är det 45 år sen mattes första hund, newfoundländaren Bam-Bellas Joker, föddes.. Han var klok och vacker..

--Aldrig  h a n  stod och vrålade, och aldrig  h a n  satte fyra tassar i marken och tvärstannade så jag nästan for på öronen.. Som en viss annan, säjer hon och spänner ögonen i lilla Hallon..

--Och inte hotade  h a n  andra hundar till livet heller, fortsätter hon, och nu spänner hon ögonen i lilla mor..

Det här liknade svårartade  f ö r e b r å e l s e r,  men  v i,  små terriers har förmågan att skaka av oss sådana..

För övrigt  v e t  vi, att matte älskar oss precis som vi är.. Vi  f ö r g y l l e r  hennes tillvaro.. Det har hon själv sagt..

Så här såg han ut när han var fem månader gammal.. Barnet, som han  i n t e  har en tanke på att välta, är mattes systerdotter.. H o n  var sju månader äldre.. Och har numera man, tvillingpojkar och  h u n d..

H a n heter Fabbe och är svart han också.. 

Den ljusa fläcken på huvet är inte ett stort öga.. Det är matteschabbel med kameran..