"Hur man än är, är man fel.. Eller"..

Matte och vovvarna råkade kasta en blick på en bloggrubrik med detta budskap medan vi höll på att knappa in oss på vår sida..

Aldrig det skulle falla en  h u n d  in att påstå nåt sånt.. V i  är nöjda och belåtna med oss som vi är..

Frågan är hur det är med vår mänska..

--Tja, jag har väl haft min andel av inställsamhet, svarar matte tankfullt.. För det är nog  d e t  som det handlar om.. Att vilja vara till lags.. Att vifta på svansen när man egentligen vill trycka in den under magen..

--Har du slutat med det nu, matte.. Hundarna vill gärna att matte ska känna sej lika nöjd med  s e j  som  v i   gör med  o s s..

--Någorlunda, vovvarna.. Jag börjar faktiskt tycka att jag  d u g e r.. Och jag  s t r u n t a r  i om andra inte gillar vad jag står för och var jag gör..

--H o p p a s  jag iallafall, tillägger hon med liten röst..

--Har du nån  b i l d  att visa idag.. Det  g ö r  ingenting om du visat den förr.. Bara inte sjungbilden.. D e n  är vi trötta på..

--Det  h ä r,  sa matte, är en bild jag inte visat förr.. Jag minns när jag tog den, men jag lyckades inte få in den i bloggen..

 Bilden illustrerar hur fel nåt kan bli när man tillexempel försöker använda sej av en mandolin.. Matte fick besöka vårdcentralen efter det skivandet..

"Hur man än gör så blir det fel", eller hur.. Antingen det gäller mandoliner eller kameror..

Mandolinen slängde matte för övrigt i  s o p o r n a..

--Fast bloggaren skrev inte  g ö r.. Hen skrev  ä r.. Hundarna är noga med att allt blir rätt..

--Desto värre, vovvarna.. Desto värre..