Nu ska jag berätta om Marjatta:

Marjatta föddes i början på 40-talet i finska Karelen, på en ö i jättesjön Ladoga.. 

När Sovjet tog tillbaka Karelen evakuerades invånarna på ön och bron ut dit sprängdes.. 

Marjatta, som blivit faderlös i kriget, kom som krigsbarn till Sverige.. Här hamnade hon hos ett par systrar i byn Norje, och där fick hon stanna..

Marjatta gifte sej, fick två barn, skilde sej så småningom  och utbildade sej till polis.. Sina sista yrkesverksamma år tillbringade hon i Malmö, och hade stigit i graderna.. Hon slutade som kommissarie på bedrägeriroteln..

(Om allt detta berättar Marjatta utförligt på sin hemsida: www.ateljé titoff.se).

Men nu kommer det märkliga: Efter pensioneringen började Marjatta  m å l a.. Och hon gör det  b r a..  I olika rekniker och olika motivval..

Igår hjälpte jag henne att forsla tavlor till en utställning hon ska ha i Karlshamn i maj månad..

Konstnären och en del av  hennes verk..

Ett märkligt öde: flyktingbarn, mamma, polis och konstnär.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Så roligt att min lilla prydnadsapel, som jag planterade för två år sen, har börjat blomma..   Jag var precis ute och tog kortet.. Visst är det lilla trädet  f i n t..   Det står tillsammans med åtskilliga andra buskar och örter, men do...

  I dag är det den elfte maj, jippii...   --Jaha, undrar givetvis varje förnuftig person i det här landet.. --Vad är det för märkvärdigt med det då..    Varje förnuftig svensk  u t o m  alla förnuftiga och oförnuftiga i  M ö r r u m.. För i...

  Jojomän.. Flytten av fjärilsbusken gick bra.. Visserligen hade den djupa rötter så jag fick gräva ordentligt för att få upp den, men  p l a n t e r i n g e n  gick som en dans..     Man kan se dom nya skotten längst ner på plantan.. Rester...

I höstas fick (läs tiggde) jag en buske som skulle slängas.. "Den var inte livskraftig", sa hon, som stod med spaden i hand för att gräva upp den misshaglige..Men jag, född optimist, trodde att busken skulle trivas bättre om den fick flytta till en a...

  Puh, äntligen.. Jätteväxterna i sydfönstret är äntligen borta.. Ett par "ättlingar" behöll jag iallafall:    Det kostade på, minsann, att bära ut jättekrukorna.. Jag fick jobba med dom på trappan för inomhus hade det blivit för mycket jord oc...