"Ha bläs" var dom enda ord min man lärde sej på hanömål när han tjänstgjorde där ett par år på sextiotalet.. 

"Ha bläs".. Givetvis betyder det att det  b l å s e r.. Och  b l å s t e  det gjorde det i går och i förgår.. Och dan dessförinnan dessutom..

Tre av mina sollampor i rönnen blåste ner och låg våta och eländiga i gräset i går morse.. 

Jag är glad att ingen av dom hamnade på asfalten ute på gatan.. Som det är  n u  är det en aning av en  chans att dom ska ha klarat sej.. 

Jag la dom på tork och så får vi se hur det blir.. Ingen stor sak om dom är trasiga.. En världslig sak, bara..

Det är söndag.. Igen.. Veckorna bara rasar iväg.. 

Apropå tidens gång: Min man skaldade en gång på skoj följande lilla trösterika vers: "De femtio åren har gått fort.. Snart du står vid dödens port"..

Givetvis skickades den aldrig iväg till nåt födelsedagsbarn..

Han fattas mej.. Fortfarande efter drygt trettio år.. 

Fattas mej är det många som gör.. Mänskor och djur..

Go´söndag, hela Universum.. Nu spottar vi i nävarna och tar nya tag.. Snart är det sommar.. D å  jäklar..