Ingen har väl vid det här laget undgått att märka att jag är liksom lite bortkommen.. Inte minst i den digitala världen.. Där har man ingen att fråga utan förutsätts tala dataspråket.. Och  d å,  mina vänner, känner åtminstone jag mej toltalt utslängd i cykelspåret.. 

Därför använder jag alltid telefonen när jag ska ta reda på nåt.. Eller tala med nån myndighet eller expedition av nåt slag..

Igår ringde jag till den expedition, som har hand om bokningar till paketresor med inlandsbanan.. Och pratade med en vänlig dam, som prompt skickade en broschyr.. Via mejl.. (Jag  k u n d e  faktiskt knappa fram den  o c h  dra en kopia.. A l l d e l e s  värdelös är jag kanske inte ändå)..

Agneta och jag har nämligen kommit på att vi ska åka till Norrland med inlandsbanan.. Program och övernattningar ingår.. Plus midnattssol.. 

Nu gäller det bara att klara bokningen och ta sej till Kristinehamn, där äventyret ska starta.. 

Jag har redan börjat ängslas för  d e n  färden.. Och ändå har vi inte ens bokat in oss ännu..

Jag ängslas och gläder mej samtidigt..

Hur kan man hysa två så motstridiga känslor på en och samma gång.. Herre Gud, jag spricker kanske..

Det blir varken nya fönster eller snygga kläder i sommar.. Det blir en tågresa.. En sån tur att jag har gnetat och sparat hela året.. 

Kommer vi bara  p å  tåget kommer all ängslan att försvinna.. Jag tänker må bra och njuta.. Trevliga mänskor räknar jag med att vi ska träffa.. Också.. 

Jag är säker på att resan kommer att bli ett minne för livet.. Precis som den första utlandsresa jag gjorde..

Min man och jag var på italienska rivieran och badade och solade en gång för länge sen.. Jag minns att jag ängslades då också innan vi kom iväg..

Idag vore det mej fjärran att lägga mej på en badstrand.. Jag går inte ens över vägen till den fina sandstrand, som ligger 200 meter från mitt hus.. 

Jaha, så såg det alltså ut för över 50 år sen.. Korten köpte jag på plats, nån kamera ägde vi inte på den tiden.. Det kom senare..

Kunde Min man och jag ta oss till Italien för så länge sen ska väl tvenne damer i sina bästa år kunna ta sej till Kristinehamn.. Kommer vi bara dit kommer resten att gå som en dans..