Ibland trycker jag på en tangent, som det står "slumpa blogg" på.. Första gången jag gjorde det var det med bävan.. Jag visste ju inte egentligen vad som skulle hända.. 

Det, som hände var, att jag kom in på främmande mänskors krior.. 

Det kändes lite  o b e h a g l i g t..  Ungefär som att stå och titta in genom folks fönster.. Så känner jag det inte längre, tvärt om.. Skriver man (som jag gör) tycker man bara det är trevligt med läsare.. Jag får väl erkänna, att det inte är ofta jag agerar en peeping Tom, men ibland så..

Ibland kommer jag in på norrländska bloggar.. Som igår, när jag "träffade" en person, som berättade, att han fått 30 

t r e t t i  centimeter snö förra natten..

D å,  mina vänner, då föll jag nästan på knä och tackade under bön och fasta för att jag bor där jag bor..

Här, vid Hanöbuktens strand, håller forsythian på att slå ut.. Det var skillnad det, som flickan sa, när hon bytte fästman..  

Icke desto mindre ska det bli trevligt att åka tåg genom Norrland i sommar.. Troligtvis och hoppeligen har snön smält till dess..

Nu har jag haft mitt larm i en hel vecka, och ännu har jag inte glömt att stänga av när jag går ut genom dörren.. Och inte har jag glömt att larma på heller.. Det känns smått malligt.. 

Jag har kommit på mej med att kolla om husen är larmade när jag gör min stavgångsrunda.. Många är det..