Visst är det märkligt.. En riddarsporre har tassat upp ur myllan.. Flera månader ses sist:

Liten och ynklig är den.. Inte alls lik sina föregångare tidigt i somras.. Men så  g l a d  jag är att se den..

Nåt annat som gladde mej mycket var, att inget vatten runnit in i källaren trots allt det våldsamma regnandet förra veckan.. Min egenhändigt uppfunna och grävda avrinningsränna f u n g e r a r.. Tralala..

Det är söndag och jag har inte sett en mänska på hela dan.. Kanske hela Norje har  grävt ner sej och gått i ide..Eller följt flyttfåglarna till sydligare nejder.. 

Jag är ju en stickande mänska, men nu håller jag på att få nog.. Jag håller på med sista ärmen på en jumper med mycket krångligt flätmönster och Gu´vet hur många gånger jag har fått repa upp bitar av den.. 

Det känns segt.. Jättesegt.. Men jag tänker som di gamle sa i min hembygd inte långt härifrån:

"Tyar du över kona så tyar du över rompena".. 

Ja, nog är det här "öjna rompe" som heter duga.. 

När det här mästerverket är klart kommer det att dröja innan jag stickar igen.. 

Vad jag ska göra i stället.. Jo, träna på pianot..